Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist död. Af Anders Flodman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begär att vara underlig eller med flit mörk,
utan emedan tingen äro så: barret, som myran drar,
ej mindre än stjernan, som fästet bär.» Förf. har
begått det stora felet, att icke se skogen för trädens
skull. Han har af idel specialiteter blifvit hindrad
att nå totaliteten: han har af fragmenten ej förmått
sluta sig till ett helt. Hvad han tecknar, tecknar han
med en särdeles omständlighet, dock »yttrar han icke
allt, kanske ej en gång – – det hufvudsakligaste.»
Det yttrade kan dock vara «af sådan beskaffenhet, att
det sätter läsaren i ett perspektiv, i en stämning,
i en önskan och förmåga att gå fram i ämnets riktning
– och han uppfinner på egen hand allt det öfriga
osagda.» – «Han icke blott läser poesi – han blir
poesi; och, såsom väckt till verksamhet i sin egen
inbillningsverld, är han der äfven poet.» Förf. har
fullkomligt rätt att äfven detta, att sätta läsarens
fantasi i aktiv rörelse, är en konst, både stor och
berättigad, dock endast under den förutsättning,
att riktningen är så klart angifven, att läsarens
fantasi icke kan slå in på någon annan. Emot denna
regel har han brutit t. ex. uti det ytterst fina
och poetiska dialogiserade stycket Ramido Marinesco,
som, hvad Don Juans vidare öde och försoning angår,
är insvept i mörker. I den nämnda kritiska uppsatsen
har förf. föreställt sig, att läsarens fantasi på tre
eller fyra – kanske äfven flera sätt – kan lösa denna
fråga. Detta anse vi oriktigt och grundadt på ett fel
i kompositionen. Den nämnda karakteren är nämligen
så föga tecknad, att man ej vet hvar man har honom,
hvadan flera möjligheter här äro tänkbara.
Såsom skald inskränkte sig dock Almqvist visserligen
ej dertill att lemna blotta fragment, utan han har
inom nästan hvarje diktart lemnat fullt afslutade
konstverk. Inom den högsta, den dramatiska, var
han icke minst lycklig. Vi hafva redan vidrört hans
förnämsta drama Signora Lima, hvilket han dock sjelf
medgifver ej vara lämpadt för scenen, och detta
är ännu mindre fallet med de öfriga, kanske med
undantag af den fina och spirituella komedien
Ninon de Lenclos eller de tre herrarne Beaumanoir.
Dock var Almqvist ej en mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
