Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk literatur: A. Geffroy: Gustaf III och Fransyska hofvet. - Boutaric: Correspondance secrète de Louis quinze. - Wilh. Tham: Gustaf III och Rikets Ständer vid 1789 års Riksdag. Af F-ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
yttrade sig derföre nästan hAnligt om den svenske
konungens ifver; de ansågo honom endast gå den ryska
herrskarirmans ärender. Och dock kunde ingendera af
dessa furstar för sig fördölja, att de hotades af
den stora revolutionen; de sågo den båda från samma
synpunkt som Gustaf III; dem felades blott enighet och
kraft för att tillgripa de medel, som han påyrkade.
Framställningen af Gustafs förhandlingar med
sjelfva emigranterna är af hr Geffroy med rätt
stor vidlyftighet utförd. Det enda vi dervid
funnit att anmärka, är att brefvexlingen och
negociationerna med Bouillé knappast med ett ord
blifvit berörda. Konungens bref till denne man finnas
dock intagna i hans samlade skrifter, och de i Paris
1802-10 utgifna Mé-moires du marquis de Bouillé torde
väl icke för hr Geffroy kunna vara obekanta.
Hvad slutligen sjelfva öfversättningen beträffar, taga
vi oss friheten att å hr Geffroys vägnar ytterligare
inlägga en liten reservation. För utförandet af en
öfversättning plägar man fordra såsom oundgängliga
förutsättningar noggrann kännedom af de språk, mellan
hvilka utbytet skall ske, och tillika en viss kunskap
i det ämne, som i det föreliggande arbetet behandlas.
het. Väl hade Preussen de föregående åren ådagalagt
sin hegärlighet efter Danzig och Thorn, väl var
Polens öde ett af de vigtigaste momenterna i de
östra staternas politik, men det är ju för längesedan
uppvisadt, att det preussiskt-österrikiska förbundet,
som redan den 12 Maj inleddes, berodde på något
helt annat, nemligen på kejsar Leopolds personliga
obenägenhet att följa Josephs politik och arbeta
Ryssland i händerna, och hvad serskildt de båda
staternas ställning till Polen beträffar, så är det af
urkunder kändt, att det var jnst Polens oafhängighet
under en saxisk konungaätt, som af kejsar Leopold
uppsattes såsom program. Detta program var också genom
preliminärfördraget af d. 25 Juli 1791 af Preussen
ändtligen antaget, och trots hr Geffroys försäkran,
att hufvudändamålet vid Pillnitzer-konferensen var -
Polens delning, våga vi dock dervidlag bättre lita
till den utredning som Sybel, E. Herr m ann och S s o
l o w j o f f lyckats gifva åt det dunkla ämnet. Det
är bevisadt, att Pillnitzcrkonferensens deltagare
ingalunda på allvar ville bekriga Frankrike, det
tyckes också vara temligen bevisadt, att de ännu
icke tänkte på Polens styckning. Det var Frankrike
förbehållet att sjelf gifva uppslaget till den förra
åtgärden, och åt Catharina att ungefär samtidigt
väcka tal om den senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
