- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
103

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: Karl den Elfte. Dramatisk dikt af Th. Hagberg. - Kong Jamerik. Dram. digt. Af D. K-ff.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

omöjligt. Upplösningen af den sorgliga förvecklingen
måste inträda. Så långt är allt godt och väl. Men
nu inträder ett enligt vår menrag störande
förhållande. Karl den Elfte ställes liksom utanför
situationen. Han tyckes nästan vara omedveten om
djupet af dm smärta, hvaraf hans gemål till en god del
genom hans försummelse och mindre finkänslighet lidit,
och oaktadt Ulrika insjuknat, bekymrar han sig ej om
att närmare efterhöra hennes tillstånd, utan beger
sig i stället - man vet ej rätt hvarför - direkt till
de la Gardie. Uppträdet hos denne kunde verkligen
få ett innerligt sammanhang med sjelfva dramats
grundtanke, emedan det belyser Karls förhållande till
reduktionen och den privilegii-stolta adeln, men,
såsom dramat nu i sin helhet är komponeradt, kominer
äfven detta uppträde att stå liksom för sig sjelf t,
utan organiskt förhållande till de föregående och
det efterföljande. Den femte akten saknar icke sina
för-tjenster, men är onödigtvis uttänjd genom långa
resonnementer och sentimentala utgjutelser, hvilka
från scenen ovilkorligen måste blifva tröttande;
och emedan de föregående uppträdena icke visat sig
såsom organiska leder af en dramatisk handling,
försvagas äfven den femte aktens effekt i betydlig
mön. Felet mot lagen om dramats organiska natur
bestraffar sig sjelft.

Det visar sig lätt, att förf. ej förmått skapa en
hufvud-handling, utan hela dramat igenom arbetat med
två, nemligen Karls förhållande till reduktionen och
den privilegii-stolta adeln, representerad af de la
Gardie, och Karls förhållande till sin gemål och sin
mor. Deraf har kommit sig, att en del uppträden stå
som uttryck af den förra handlingen (t. ex. II. 2,
III. l, 2, IV. 2) och en del som uttryck af den
senare (t. ex. II. l, IV. l, V), och att den inre
förbindningen mellan dessa uppträden har knutits
så löst, att hela dramat blott blifvit en serie af
situationer, hvilka till på köpet kunna till sin
ordning omkastas, utan att dramats grundidé derigenom
på minsta sätt förändras. Vi hafva förut påpekat,
att första akten är en öfverflödsartikel. Tredje
aktens första uppträde hade likaväl, från poetisk
och dramatisk synpunkt sedt, kunnat vara uppslaget
till dramats första akt. Ja, sköningsscenen hos de
la Gardie hade likaväl kunnat stå i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free