Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dansk literatur: Ivar Lykkes Historie af F. Paludan-Müller. - Digte, ældre og nyere, af L. Bödtcher. - Fra Piazza del Popolo, af W. Bergsöe. - Uffe Hjælms og Palle Löves Bedrifter, beskrevne af en Samtidig. - Nye Eventyr og Historier af H. C. Andersen. - To Fortællinger af J. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
hvartill hela motivet är taget från en välkänd bild
i Thorwald-sens museum. Yi vilja ej heller fästa
oss vid författarens sätt att skrifva de italienska
namnen, såsom »piazza del Barberina», »monte cavi»,
»vicolo del S:t Giuseppe», eller vid hans italienska
språkkunskap, bevittnad genom sådana uttryck som
»non, signor!» »un mezz’ öra», »quesf sera», »Si vi
piace», »dormano tutti», o. s. v. Allt detta kunde
jemte mycket annat vara ganska intressant att taga
i ögonsigte, men det som här för oss har förnämsta
intresse, är författarens sätt att teckna svenskar,
ty bland skandinaverne i Rom framställas också
tvenne sådana, en bildhuggare »Dahlkvist» och en
målare »Björck».
Typen för en svensk hos våra sydliga grannar, så snart
en sådan, såsom rätt ofta är fallet, blir föremål
for afbildning inom poesien eller för skämt, tyckes
vara en glad själ, ehuru med något stela fasoner
och formell i sitt sätt, »lapset» i sin kläde-drägt
och pratande utan egentlig mening med sina ord,
svärjande i hvarje minut och älskande »mezzo caldo»,
d. v. s. toddy, nästan mera än den konung, om hvilken
Hostrup parodierande sjunger i »Gjenboerne»:
En Karl med uldne Brelte,
Han tog en röd Madam.
Af dessa elementer representerar »Dahlkvist»
deri möderne »Lapsen», lejonet, som skroderar och
intrigerar, »Björck» åter det jovialiska humöret,
som dricker, svärjer och sjunger Belhnan. Det är
svårt att säga, hvilkendera är obehagligare af
dessa två karikatyrer, ehuruväl den senare skall
vara humoristisk och lef-nadsglad. Men af hvad slag
den humor, den vätska, är, som fyller hans sinne med
lust, kan man se af de första ord, han yttrar i boken,
nemligen om sin svaghet för socker, när inan lägger
det i gammal Jamaica-rom och häller varmt vatten
of-vanpå, samt huru både hans far och mor funno
detta mycket bättre än »Theevand», hvarför den senare
också doppade en svamp i glaset, för att låta det två
års gamla barnet »sutte paa», med de vänliga orden:
»Nu sover han, det lille Skidt» (se sid. 208). Denne
»Björck» talar för resten en förtjusande svenska,
såsom då han med sin »humoristiske Stemme» utbryter:
»T)et varför tusan! .Det måste jag ovilkorligen säga!»
och ännu bättre längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
