Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dansk literatur: Ivar Lykkes Historie af F. Paludan-Müller. - Digte, ældre og nyere, af L. Bödtcher. - Fra Piazza del Popolo, af W. Bergsöe. - Uffe Hjælms og Palle Löves Bedrifter, beskrevne af en Samtidig. - Nye Eventyr og Historier af H. C. Andersen. - To Fortællinger af J. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
en både aktningsvärd och ädel man, men han är
alldeles ingen karakter; han kan icke öppna sin
mun utan att tala om Carl XII eller citera Tegnér,
han går i kriget på samma sätt, som han skulle gå på
en jagt, och han skjuter på preussarne, som om de
vore djur i skogen. Men med en sådan representant
kunna hvarken vi svenskar i allmänhet eller de i
kriget deltagande frivillige isynnerhet vara nöjde;
man skulle dock önska, att det klappade ett hjerta
i barmen på den förnäme herrn, att han hade en lika
sann och sund blick för det verkliga lifvet och
dess fordringar som hans norske broder Björn. Nej
, - huru än den svenska karakteren framställes af
danska pennor, det är alltid något i den, som är
overkligt, osann t eller rent af försmädligt, -
och då fråga vi, om det ej vore bättre att lemna en
teckning, som saknar fullt nöjaktiga studier efter
naturen? För öfrigt kunna sådana teckningar ej annat
än väcka ond blod hos den karikerade: förlöjligas
han på ett träffande sätt, så kunde han vara den
förste att erkänna bildens riktighet; förvridas
deremot hans drag, så väckes blottovilja. Vi tro
icke, att de skandinaviska sympathierna förökas hos
det kanske något ömtåliga och lättretliga svenska
folket genom sådana opåkallade vrångbilder, helst
när de sättas i förbindelse med mera eller mindre
obevisliga påståenden om opålitlighet och oredlighet
hos folket. Vi instämma af allt hjerta med den
hederlige norrmannen Björn, att svenskar och danskar
ännu få »spise mange Skjrcpper Salt sammen», innan de
lära fullt förstå och värdera hvarandra. Men vi mena
också, att ett sådant godt förstånd är i högsta grad
eftersträfvansvärdt, och det är derföre vi anse den
literära samfärdseln vara så vigtig, på samma gång
vi ej kunna underlåta att påpeka, när från ett håll
en bestämd orättvisa i uppfattningen är begången.
Men de nämnda personerna äro dock inga hufvudpersoner,
och boken eger en viss betydelse för oss äfven dem
förutan ge-norn den ställning, författaren intager
i forhållande till den skandinaviska frågan. Att
man i denna liksom i alla andra frågor af sväfvande
natur kan hafva sin egen uppfattning och åsigt,
som måste respekteras, när den är grundad på skäl,
är sannt; men det är icke det allra noblaste sätt,
som här iakttages mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
