Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
all sin förträfflighet i öfrigt, äfven i afseende på
formen, på versens byggnad äro lika utmärkta? Äfven
om vi lemna ur räkningen hopen af simpla versmakare,
möter oss icke äfven hos våra yppersta skalder
midt ibland de mest välljudande verser här
och der en metrisk dissonans, som grumlar den
oblandade njutningen? Och der versen är korrekt
och välljudande, är det ej snarare att tillskrifva
skaldens fina sinne för vårt språks egendomligheter
än en allmänt erkänd och medveten lag? Säkert är,
att knappast någon i detta afseende följer ett
bestämdt system, att den ene tager sig friheter,
som den andre ej tillåter sig, att, med ett ord,
tycke och smak tyckes vara de enda lagstiftarne på
detta område. Den vittra kritiken är i afseende på
den poetiska formens behandling synnerligen undseende,
ja, man kunde väl säga, slapp. Den åtnöjer sig oftast
med att bedöma det poetiska innehållet, utan att
egna mer än helt flyktig uppmärksamhet åt den mer
eller mindre konstnärliga form, i hvilken detta
innehåll fått sitt uttryck. Denna sida affärdas
vanligen kort och godt med uttryck, sådana som:
versifikationen är ledig, flytande o. d. Och dock är
formen för ett poetiskt ej mindre än för hvarje annat
konstverk alldeles icke någon bisak, en prydnad,
som i nödfall kan undvaras. För den äkta skalden
är en felaktig vers lika anstötlig som en skef och
felaktig tanke. Men kritiken kan, liksom skalden,
till sin ursäkt anföra, att vi ännu sakna en fast
och bestämd versbyggnadslära, som angifver det
riktiga och tillåtna samt påpekar det felaktiga
och otillåtna. Sålänge en sådan saknas, måste
i de flesta fall det mer eller mindre utbildade
örat blifva den enväldige domaren. Men for att
åstadkomma en vetenskaplig svensk versbyggnadslära
torde det först och främst vara nödigt att genom ett
omsorgsfullt studium af hela vår vitterhet, äfven
den äldre, utransaka i hvilka former den hittills
rört sig, hvilka former den försökt men afkastat,
hvilka friheter den tillåtit sig och möjligen sedan
öfvergifvit o. s. v. En sådan historisk undersökning
skulle otvifvelaktigt lemna vigtiga bidrag till
en verklig insigt i svenska språkets rytmiska och
prosodiska lagar och derigenom också till en på dessa
lagar bygd svensk metrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
