- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
131

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

131

Man skulle af en sådan undersökning finna, att vår
versbyggnad, åtminstone hos skalderna i egentlig
mening utvecklat sig till allt större fasthet och
regelbundenhet, om ock ännu mycket godtyckligt
och obestämdt. finnes qvar. Men man skulle helt
visst äfven finna, att denna utveckling gått i en
bestämd riktning, efter en viss lag, och denna om
ock omedvetna lag måste bero på svenska språkets
egen beskaffenhet. Man behöfver ej anställa djupa
forskningar i vår inhemska vitterhet, för att finna,
att vår versbyggnad hufvudsakligen bestämmes af
betoningen, ordaccenten, ofta äfven med förbiseende af
stafvelsernas qvariti-tet. "Betraktom t. ex. följande
strof ur Stagnelii Visbur:

Ingen tigrinna På blåraäimers strand Ar grym som en
qvinna När svartsjukans brand Begynt i dess hjerta
att brinna. Att hämnas hon går Så våldsamt ej
vårfloden brusar Så mägtigt ej ljungelden slår Så
vild ej stormen till fejd mot de suckande tallarna
rusar.

Här se vi versfötterna blåmänner, svartsjukans,
våldsamt ej 9 vårfloden, ljungelden i versen använda
på samma sätt som de rena daktylerna grym som en,
suckande o. s. v. De förra äro lika de sednare,
om man afser betoningen; ty i allesamman åtföljes
en betonad stafvelse af 2:ne obetonade. Men ser
man på stafvelsernas qvantitet, så finner man lätt
att de förstnämda versfötterna icke äro daktyler
i antik mening, d. v. s. bestående af en lång och
2:ne korta stafvelser, utan bacchier med första och
andra stafvelsen lång och den tredje kort. Detsamma
är förhållandet med Tegnérs:

Gullmanig fåle skinnfaxe drager o. s. v.

Vill man i afseende på dessa och dylika verser
tillämpa de gamles quantitetslära , så måste man
otvifvelaktigt medgifva att gidl-m,anig o. d. icke
äro rena daktyler. På sin höjd kan man säga att den
betonade första stafvelsen är längre än den andra
och denna åter längre än den tredje; men detta är ej
daktyl i antik mening. Hafva då dessa berömda skalder
begått ett fel mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free