- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
133

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

jambiska vers består sålunda af en följd stafvelser
i hvilka en obetonad stafvelse alltid åtföljes af
en betonad; vår trokaiska vers af stafvelser ordnade
tvertom. Huruvida dessa stafvelser äro rena jamber och
trokeer eller spondéer i antik mening 3 dervid synas
våra skalder i allmänhet icke fästa någon vigt. De
gamles vers var deremot en efter en bestämd lag ordnad
följd af långa och korta stafvelser. Och emedan en
lång stafvelse i anseende till tidslängden ansågs lika
med tvenne korta, så kunde de i stället för en lång
sätta två korta stafvelser eller tvertom, t. ex. i
stället för troké och jamb tre korta stafvelser,
i stället för anapuest och daktyl två långa, samt
till och med i stället för anapaesten dess motsats
daktylen.

Yi hafva trott det vara af vigt att påpeka denna
grund-åtskilnad mellan antik och modern versbyggnad,
emedan den icke sällan synes vara förbisedd, och det i
synnerhet af dern, som metriskt öfversatta de gamles
skaldeverk. Med tillämpning af antika begrepp och
uttryck på vår verskonst låta de ofta quantiteten
äfven här blifva det bestämmande, utan afseende
derpå att betoningen derigenom kan lida intrång i
sin rätt. Så sättas i begge de öfversättningar, vi
här hafva för händer, ord sådana som kärlek, anse,
i början af en jambisk vers, hvarigenom den betonade
och långa första stafvelsen kommer att stå i den svaga
delen af versfoten men deremot den obetonade andra i
versfotens starka del. Väl är det sannt, att dylika
tvåstafviga ord äro spondéer, ehuru den betonade
första stafvelsen just genom sin ton är längre än
den andra; men de hafva såsom nästan alla våra rent
svenska spondéer *), icke jambiskt (stigande), utan
trokaiskt tonfall. Såsom trokeer, eller om man

*) Spondéer med jambiskt tonfall såsom allén,
allstäds, äro i vårt språk temligcn sällsynta;
deremot ega vi ett ej ringa antal ord, som i det
vanliga uttalet begagnas dels med jambiskt, dels med
trokaiskt tonfall t. ex. alltså, också, ännu, dernäst,
kanske, likväl, dermed, deraf, framåt o. a. Dessa
kunna naturligtvis äfven i vers användas antingen med
stigande eller fallande rytm. Detsamma gäller dock
icke om den hos vissa verskonstnärer förekommande
betoningen emot, ibland, ifrån, förr än, en betoning
som saknar allt stöd i det vanliga uttalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free