- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
135

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

korta må hafva stöd i det vanliga uttalet, men
detsamma torde neppeligen gälla om skall, vill, blir,
blef, se, stå, förr’n, all o. a., som han, när så
behöfves, behandlar på samma sätt. Prof. Spongberg
har i afseende på de enstafviga orden iakttagit
en stränghet och konseqvens, som, i jemförelse med
den herr-skande godtyckligheten hos våra skalder,
måste anses beundransvärd. Man ser tydligt, att
han för de enstafviga orden uppgjort en bestämd
qvantitetslära, hvilken han äfven med få undantag *)
strängt tillämpar. Så behandlas alla verbalformer
af hvad slag som helst alltid såsom långa; alla
enstafviga pnepo-sitioner framför det styrda ordet
såsom korta; likaså artiklarne, relativerna: och, att,
ty, men, då, (när). Endast i afseende på pronomina
personalia och possessiva låter han betoningen blifva
bestämmande. Väl kan ett och annat invändas mot
denna theori, t. ex. att om (konj.), ej nödvändigt
skola vara långa, ty j men, när deremot alltid
korta. De senare kunna ganska väl stå i en sådan
ställning att de böra betonas, hvaremot de förra och
isynnerhet ej ofta äro tonlösa. Men emellertid är en
bestämd grundsats här, så vidt vi veta, första gången
tillämpad; och detta är en obestridlig förtjenst. En
följd af denna stränghet har dock blifvit, att versen
på ett och annat ställe blifvit mindre ledig. Så
t. ex. genom att använda ordet samt i stället för
och. Vi anföra såsom exempel följande verser:

v. 29. Också en spejare, som kring fälten honom
sett Allena ströfva, samt med nyss nedblodadt svärd
Det yppar samt beskrifver -

59. Och han i yran stormar vild, men jag det var
Som honom eggat samt i olyckssriaran dref

320. För fega samt modstulna -

I afseende på trestafviga ord, sådana som älskade,
vindarna, friare, hvilka i daktylisk vers af våra
skalder riktigt behandlas såsom daktyler, men i
jambisk och trokaisk äfven så,

*) Är behandlas såsom långt utom w. 279, 797, 892;
dock såsom lån<j;t, utom v. 384; än efter komparativ
såsom kort utom v. 1357; ej såsom långt utom v. 429;
så framför adj. och adv. såsom kort-utom v. 1164.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free