- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
140

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140,

758. ja, må han gå i råd och dåd omenskligt fräck

961. hvad nytt har händt, min gamle vän
Teiresias?

1015. Ett nesligt fall, min gamle vän
Teiresias

1132. För skuggan ej af blott en rök jag
köpa vill

1135. om menskors död; dock lefva de, som
vållat den.

1190. Min arme son, hvad har du gjort? hvad
har du fått

1192. Kom ut rnitt barn; på mina knän jag
beder dig.

1241. hvad? återstår ännu en sorg, en
större sorg?

1280. Ditt råd är godt, örn något godt i
sorgen tins

1281. Ar sorg vår gäst, är allra bäst, om kort
den blir.

Besinnar man att dialogen naturligen bör så mycket
som möjligt närma sig samtalsspråkets ledighet
och otvungenhet, så finner man lätt att en dylik
sönderhackad, liksom på fingrarne uträknad vers
måste för en skådespelare, som bemödar sig om
att väl säga sin rol, blifva nästan omöjlig att
föredraga. Ema-nuelsons öfversättning står som sagdt
i detta afseende vida öfver Lektor Brandts, hvilken
i denna del måste anses såsom ett steg tillbaka.

Är den nyss uttalade satsen riktig, att
dialogen bör vara naturlig och otvungen, så
följer deraf, att ordställningen icke får vara
sökt och tvungen. Här vida mer än i de lyriska
partierna bör man derföre, så vidt möjligt är,
undvika alla konstlade ordställningar, omkastning
af subjekt och verb o. s. v. Likaledes torde man
böra undvika, att sammanväfva flere jarn-biska
verser med hvarandra genom att sluta en vers med ett
tonlöst ord, som till meningen tillhör följande vers
(enjambe-ment). Prof. Spongberg har, såsom oss synes,
hufvudsakligen i följd af sin stränga qvantitetstheori
och emedan han endast i de udda fötterna tillåter
sig begagnandet af spondé i stället för jamb, mången
gång blifvit nödsakad att uppoffra den lediga och
naturliga ordställningen, för att icke bryta emot de
stränga prosodiska och metriska lagar, han ålagt sig.

Såsom exempel på en dylik mindre enkel ordställning
kunna anföras: v. 34. Så kom du önskligt,
alldenstund sorn hitintills

I allt din ledning äfven framgent följer jag. 314.
hur nu med honom sjelf det vore, frågande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free