Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar angående svensk versbyggnadskonst: Sofokles' Aias, öfvers. af J. Spongberg. - Sofokles' Antigone, öfvers. af K. H. Brandt. Af F. W. Häggström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
stått el. d.) satt trokéen prof vät. Men detta fel,
om det så skall anses, försvinner i jemnförelse med
det anmärkta felet mot betoningen.
Samma fel vidlåder verserna
607. Mången dödlig har skänkt en Ijuf tröst
610. Bränner sin fot trampande på het glöd hvilka
skola motsvara verserna
597. Öfvermodigt stå mot diri allmagt
600. Hämma dess kraft. Aldrig af åren nedtyngd.
Vv. 776, 785 hafva enligt Lektor Brandt följande
schema:
_L w _,______. Detta är återgifvet i
785. glänser så ljuft tr ån full,
men icke i
776. gästar i landsmäns tjäll.
Denna vers kan ej gerna föredragas annorlunda än
med tonen på det starkt betonade tjäll, hvarigenom
rytmen blir en helt annan. Vv. 1085, 1095 skola
enligt schemat bestå af 3 ana-paester och 2
l/2 jaraber. Lektor Brandt börjar den förra med
vidtbeprisadef den senare med dig ser rykande, gör
sålunda de betonade stafvelserna vidt, sery tonlösa
eller korta. Likaså äro anapajsterna med allt folk
v. 1108, o låt’se 1114 för ingen
del vackra. I slutsången är versen dokmisk (^
J______). Yissa
af dokmierna äro i originalet upplösta i korta
stafvelser, t. ex. vv. 1224, 1230 (^l^l^^-). Detta
schema har Lektor Brandt återgifvit så:
hvars synder bringade nöd från oss du rycktes min son
således med två jamber och en anapaest. På samma
sätt skall
originalets schema ^ £. ^ ^ ,_ ,___, w i, ^ L ^
^- i v. 1234
motsvaras af
en gång, mot mitt hufvud lyft sin mägtiga
arm. således äfven här två jamber och en anapoest
i stället för dok-mien. Hela likheten består deri,
att stafvelserna äro lika många som originalets; men
det är också allt. Den dokmiska rytmen har blifvit
jambiskt-anapsestisk. Det är svårt att inse, hvilken
princip ligger till grund för ett dylikt förfarande;
icke är det qvantiteten, så mycket är gifvet.
Svensk Liter.-Tidskrift. H. III. 1367.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
