Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse eller syndens inflytande på den ofria verlden, af C. P. Vikner. Af Y. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
höjer sig öfver henne. Sin närmaste förklaringsgrund
får detta sammanhang i menniskan såsom det enda i
egentlig mening fria väsendet inom vår erfarenhets
verld och sin yttersta i det sjelfständiga väsendet,
hvilket i likhet med menniskan är personligt. Vi
anse det vara en stor förtjenst hos förf.,
att han fört sin undersökning tillbaka till
personlighetsbegreppet för att genom detta komma
till lösningen af sitt problem. Hans undersökning
får derigenom ett stort vetenskapligt intresse. Men
med detsamma växa ock svårigheterna. Att fatta och
framställa personlighetens begrepp rent och fritt från
fremmande tillsatser är ingalunda lätt, och särskilda
svårigheter möta på den väg, som förf., säkerligen
ined afseende på den ursprungliga af-sigten med
hans föredrag, velat gå till detta mål. De åsigter,
från hvilka förf. öfvergår till den högsta, stå båda
temligen lågt. Då förf. sålunda med ens måste taga
ett stort steg uppåt, går han miste om den fördel af
en större säkerhet, som kunde hafva vunnits, om han
hade begagnat några af de mellanliggande åsigterna
såsom grader för att på dem småningom uppstiga till
den högsta. Ett tecken till oöfvervunna svårigheter
tro vi oss finna deri, a ti undersökningens resultat
på något olika sätt angifves. A ena sidan heter det,
att synden, som är frihetens missbruk, har till
följd en ofrihet, som borde hafva varit frihet. A
den andra sidan främst allés all den ofullkomlighet
och brist, utan hvilken verlden icke skulle vara
verld, såsom följd af synden, hvilken sålunda såsom
alla ofullkomligheters källa blifver en nödvändig
förutsättning för verlden. Den förra framställningen
tyckes medgifva möjligheten af en ofrihet, som icke
borde vara frihet, en ofullkomlighet, som icke är
att betrakta såsom en brist hos den ändliga personen
eller ett ondt för denna. Likasom menniskaris lag icke
kan af menniskan fordra mer än att hon skall vara
fullkomlig menniska, så skulle ock af det ändliga i
allmänhet icke fordras mer än att det fyller sitt
mått. Man skulle i sådant fall med fasthållande
af skilnaden mellan beslutet och utförandet kunna
skilja mellan den ofullkomlighet, som är en persons
egen skuld, och den, som han har, när han jemföres
med en högre. Deremot synes oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
