- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
168

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbok öfver Svenska Allmogespråket, af J. E. Rietz. Af -r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

dande bruket att låta snart sagdt alla möjliga
partiklar bilda oskiljaktiga sammansättningar
med verb i alla tempora och modi, t. ex. hitkamma,
(hitkom, /tar /utkommit), ditresa, ur-hälla, ja äfven
tillskrifva i st. f. skri/va till o. s. v., i högst
ringa mön vunnit insteg. Likaså visar sig folkets
språk nästan oberördt af vissa andra oriktigheter,
som insmugit sig i skriftspråket, t. ex. användningen
af pron. demonstrativ u m den, dess i stället för
pron. personale i 3 pers. sing. mask. och fem., och
förändringen af tvåstafviga (svaga) maskulina på e
till feminina på a j hvilket länge drefs ända till
raseri, ehuru redan Tjallmän och sedermera Svedberg
och Botin ifrigt bekämpade dylika falska former. Man
skref sålunda stega, nä/va, stråla o. s. v. för
stege, näfve, stråle, och ännu finner man rätt ofta
t. ex. släda, timma, tanka i sing., fastän det icke
faller någon in att i plur. skrifva slädar, timmor,
tankar, lika litet som ste-gor, näfvw, strålar. I
sistnämnda afseende har emellertid på senare tider
genom våra språkforskares bemödanden och föredöme en
återgång till det rätta börjat äfven i skriftspråket.

Bland ordboksförfattarnes på samma gång angelägnaste
och svåraste uppgifter bör utan tvifvel räknas
den, att genom öfver-sättningar, förklaringar
och språkprof riktigt angifva ordens betydelse och
användning. Friherre von Beskow har om ordboksarbeten
i allmänhet yttrat, att de äro verk, som ingen
är nog lärd och snillrik att göra fullkomliga och
ingen nog inskränkt att ej finna brister uti, äfven
verkliga. I en vanlig ordbok har författaren mest att
göra med till form och betydelse redan stadgade ord,
han får hemta exempel på deras användning från de
bäste skriftställare och kan ur andra språks lexika
vinna ledning vid ordförklaringen. I arbeten sådana
som det föreliggande åter gäller det att från folkets
läppar upptaga ordförrådet i en rätt ofta underlig
och till en början oigenkännelig form; att på olika
ställen spörja efter hvarje ord, för att komma till
klarhet om dess betydelse och om huru det bör stafvas,
icke sällan förgäfves i skriftspråket söka efter ett
till betydelsen motsvarande; att forska i alla möjliga
tungomål, för att kunna utleta grundbetydelsen samt
gifva en riktig tolkning; - eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free