Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommar på Island. Reseskildring af C. W. Paijkull. Af S. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
uppmärksamhet i anspråk och onekligt är, att man
kan välja mindre ansträngande sätt att se sig om i
verlden. Helt visst skulle det vara beqvämare att till
exempel följa någon kunnig cicerone under en flanering
på Paris* boulevarder och lyssna till ett causerie om
stundens märkvärdigheter i den stora verlds-staden,
men vi våga tro, att en resa på Island i hr
Paijkulls sällskap är i det hela taget lika angenäm
och bestämdt vida lärorikare. - Det är för öfrigt
visst icke uteslutande såsom den kunnige vägvisaren,
den ledige berättaren, den populäre vetenskapsmannen,
som författaren uppträder. Icke sällan visar han äfven
en bestämd afsigt att muntra oss med ett godmodigt
skämt. Merändels söker han då vinna detta genom
någon öfverraskande vändning i uttrycket. Så då han
(sid. 50) underrättar oss att »oaktadt alla resor i
Island skola ske till häst, så fins det dock tvänne
sätt att färdas der i landet; - jag menar icke på
halsen eller på länden af hästen, utan med hänsyn
till vägvisare». Eller då han (sid. 54) upprör våra
känslor med den ohyggliga berättelsen, huruledes
han såg en Isländare sysselsatt att flå en lefvande
tacka, för att i nästa andedrag lugna oss med den
upplysningen, att det var blott ullen, som mannen
flådde, alldenstund man på Island icke klipper fåren,
utan drager af ullen (ett förfaringssätt, hvilket -
i förbigående sagdt - lärer enligt andra personers
utsago stöta vida mer på djurplågeri, än författaren
tyckes föreställa sig). Eller då han berättar om sitt
sista nattherberge på landsbygden att han »somnade
den natten med dödlighetens bild under form af några
nyafdragna kalfskiun öfver hufvudet, men drömde ändå
icke om hudflängning». Men om nu författaren på dylikt
sätt verkligen lyckas någon gång att framkalla ett
leende på våra läppar, så är naturligtvis dermed
ingen skada skedd, utan det är ju tvärtom rätt
lämpligt såsom en omvexling under de långa, ensliga
dagsresorna. Lika litet skadar det att han någon gång
frestar oss till motsägelse, då vi jej kunna inse,
att hans omdömen verkligen följa af de fakta, som han
anför. Så anför han (sid. 80) den omständigheten,
att deri katholska missionen icke lyckats värfva
några affällingar från den lutherska tron, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
