- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
181

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: En odåga. Komedi i fyra akter, af F. Hedberg. - Idun, Tidning för utländsk novell- och roman-litteratur, utgifven af C. Backman. Af Fdn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

181

underlägsen den i åtskilliga af förf:s äldre
komiska stycken, hvadan ock handlingen ej förmår
att sjelfständigt utspringa ur personernas inre
utan på mer än ett ställe måste hjelpa sig fram,
stödd på slumpens krycka. Om stycket det oaktadt
ej kan förfela ett visst intryck, beror detta -
utom på ofvan-nämuda med nöje erkända förtjenster -
på den savoir faire, hvaraf förf., såsom bekant, är
i besittning. Denna har bland annat röjt sig i det
tilltalande namn, som han skänkt sitt lustspel. Vid
titeln »En odåga» föreställer sig gerna en af dessa
verkligt moderna karakterer, som under en Dickens
eller Tackerays penna vunnit en så stor komisk kraft
eller ett så starkt psykologiskt intresse. Äfven
det svenska samhällslifvet eger tyvärr att framvisa
otaliga typer af esthetiskt intressanta odågor,
hvilka deremot hos fransmännen med deras skarpt
utvecklade praktiska riktning torde vara mera
sällsynta, och på grund häraf väntade vi oss i detta
arbete mer bestämdt utpräglade svenska figurer. Det
saknar dem visserligen ej aldeles. Dock synes det oss
besväras af flera franska erinringar än önskligt eller
behöfligt varit. Förhållandet mellan baron S t j e r
n e och Leonora samt denna senares svartsjuka på sin
styfdotter äro sålunda t. ex. saker, som väl ofta nog
torde förekomina inom det parisiska sällskapslifvet,
men som det svenska ännu icke kan anses hafva tagit
efter. Betjenten Pierre och kammarjungfrun Lisette
tyckas ock vara tillskurna efter franskt mönster. Med
glädje deremot finna vi i den hederlige inspektor
Janssons familj idel svenska typer, hvilka vi
visserligen mångfaldiga gånger sett framställda, men
som dock alltid lifligt anslå sinnet för det okonstlad
t vackra och sanna. Andra aktens åttonde scen mellan
den gamle hedersmannen och unge herr Thure anse vi
för kanske den mest lyckade i hela stycket. Thure,
»odågan», är i vårt tycke en rätt aktningsvärd och
temligen olycklig ung man, som likväl eger föga
intressant och ej heller så särdeles mycket af odåga
i sig. Till ersättning härför har han blifvit gjord
till en styckets »gode ande,» hvilken slumpen låter
vara öfver allt för att ställa till rätta hvad som
kommit i olag. Och odågan är således en yngling med
ej blott godt hjerta och klart förstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free