Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: En odåga. Komedi i fyra akter, af F. Hedberg. - Idun, Tidning för utländsk novell- och roman-litteratur, utgifven af C. Backman. Af Fdn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
erhållit en verkligt bildande novellsamling, som utan
fara kan sättas i deri mest oerfarna läsares eller
läsarinnas händer, och Idun har derigenorn blifvit
det, sorn hon genom sin eleganta utstyrsel synes
hafva åsyftat, en verklig prydnad för salongsbordet i
ett bildadt hem. På samma gång är sjelfva priset så
billigt (endast 6 rdr för hela årgången, bestående
af 52 häften, om 36 fintryckla sidor hvartdera), att
tidskriften härigenom blifvit lätt tillgänglig äfven
för den mindre bemedlade. Ett sådant pris blifver
naturligen endast hållbart genom en afsättning i
största möjliga skala; en god början dertill är äfven
gjord, och förhoppningar för en ännu vidsträcktare för
handen, helst tidningens ende egentlige medtäflare,
»Romanbladet», frivil ligt af träd t från v adj
obanan.
Bland de berättelser, som tidningens första qvartal
innehåller, sätta vi i första rummet det senare af
de Parisiska kär-leksäfventyr af P. J. Sta hl, som
här meddelats. En notaries kärleksöden tyckas ega
föga likhet med sådana parisiska kär-leksäfventyr,
som de franske novellförfattarne gemenligen hafva att
förtälja. Deri förälskade notarien är också endast en
liten halfvuxen gosse, ömt och sorgfälligt uppfostrad
af sin mor och sin onkel i en liten oskyldig småstad;
och ehuru föremålet för hans låga, den lilla fröken
Lou lo u är dansös vid teatern, hvilken är föremål
för hennes brinnande kärlek och ärelystnad, samt har
en viss föreställning derom, att en dansös ej rätt
passar till hustru åt en stadig äkta man, sådan som
vännen Pouff lofvar att blifva, är det dock hos henne
något så skönt och ljuft oskyldigt, att man ej annat
kan än sympatisera med den stackars Pouff både i hans
kärlek och i hans sorg öfver hennes förtidiga död. Och
dock nödgas man nästan på samma gång lyckönska den
lilla Loulou till hennes död. Hon slutade nämligen på
höjden af sin triumf öfver en lyckad debut; applåderad
och blomsterhöljd, som hon en gång drömt; sörjd af
publiken och konsten, och bittert begråten af sin
vän. Hade hon left, hade hon troligen åt sin konst
fått offra sin kärlek eller tvert-om, och den tidiga
verldserfarenhet, som det känsliga barnet visade och
hvarmed hon djupt rörde vårt hjerta, låta oss för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
