Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
hufvudepoker återkommer, synes vara att betrakta såsom
uttrycket af en för denna utveckling i dess helhet
gällande lag. Vi syfta härmed på det bekanta faktum,
att vid alla de öfvergångs-perioder inom historien,
då den stigande kulturen sprängt de föråldrade
formerna och inträdt i ett nytt utvecklingsstadium,
har denna högre bildningsståndpunkts inträdande varit
i väsentlig mån föranledd genom någon ny upptäckt
inom det förflutnas område. Att så varit fallet är
lätt att med några antydningar visa. När det börjar
dagas i Medeltidens långa natt, då är det Hellas’
förut dimomhöljda sol som framgår ur töcknen, och
som med sina pånyttfödande strålar väcker till
lif den mångsidigt utvecklade kultur, som möter
oss under renais-sancen. När sedermera den vunna
bekantskapen med antiken under pseudoklassicitetens
tidehvarf nedsjunkit till en tom och slafvisk dyrkan
af den i föga öfverensstämmelse med forntidens
anda uppfattade formen, då är det den moderna
dramatikens heros, Shakspeare, som mot slutet af
18:de århundradet liksom uppstår från de döda,
omstörtar de konstlade föreställningarne om skönhet
och poesi och ger impulsen till en ny riktning inom
skaldeverksamhetens område. När i början af vårt
eget århundrade den romantiska skolan uppträder
med sina reformatoriska planer inom vitterhet och
konst, då hänvisar hon sin samtid med ungdomligt
svärmisk enthusiasm på Orientens dittills okända
kulturlif, på den indiska poesiens nyupptäckta
skatter, på den vesterländska folkvisediktningen,
på odlingens barndomsperioder öfverhufvud: det
är genom återvändandet till ursprungen, genom att
fördjupa sig i det förflutna, man tror sig kunna
omskapa den med oblida ögon betraktade samtiden till
en bättre och rikare framtid. Och när för omkring
tre årtionden sedan man på allvar började inom
vetenskapen uppkasta den frågan, som alltsedan i vår
på s. k. brännande frågor så öfverflödigt rika tid
obestridligen stått främst på dagordningen: frågan om
den kristna religionens väsende och ursprung, då hade
den på »mythens» begrepp stödda förklaringsmethod,
genom hvilken Strauss sökte lösa problemet om den
evangeliska historiens uppkomst, sin förutsättning
i de redan då började vidsträckta forsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
