Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nyaste forskningarna rörande Jesu lefnad och urkristendomen: E. Renan: Jesu lefnad. - Apostlarne; D. Schenkel: Jesu karaktersbild; Th. Keim: Der geschichtliche Kristus; E. Reuss: Apostlatidens Kristendom; A. Hausrath: Aposteln Paulus; T. Colani: Jesus Kristus och de messianska troslärorna på hans tid; W. Beyschlag: Nya Testamentets lära om Kristus. Af C. von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
kraft, upptrader »hedningarnes apostel» med
det energiska yrkandet, att kristendomen till
sitt innehåll oeh syftemål vore af vida högre och
allmännare art än blott en fulländning af judendomen,
h vårföre ej heller denna senare rätteligen kunde
betraktas såsom den förgård, man nödvändigt måste
genomgå för att vinna tillträde till kristendomen. Och
likasom Jesu lära är ett helt och hållet nytt,
öfver judendomen oändligt upphöjd! och densamma
till hela sin riktning motsatt åskådningssätt, så
kan ej heller Jesus, den nya religionens stiftare,
till sitt sanna väsende härstamma från det judiska
folket. Yäl är Jesus »efter köttet» en ättling af
David, men hans andliga personlighet måste vara
af högre ursprung. Härvid ledes Paulus nu till
upptagandet af den inom den judiska theologien redan
gängse föreställningen om »den himmelska menniskan»
hvilken sammanhänger med den i Genesis förekommande
tvåfaldiga framställningen af mermiskans skapelse,
som gifvit grund till antagandet af en menniskans
tvåfaldiga tillvarelseform, nämligen såsom den första
och den andra menniskan, »den förste och den ytterste
Adam.» Den förste Adam är urbilden för menniskan i
den lägre eller psykiska verldsperioden; den ytterste
Adam är urbilden för den troende menniskan i den
senare, pneumatiska verldsperioden. Denna till Guds
afbild skapade himmelska menniska eller ytterste Adam
har af Gud blifvit utsedd att i tidens fullbordan
uppträda inom den historiska utvecklingen såsom den
åt judarne utlofvade Messias, och får i denna sin
egenskap namnet Kristus. Såsom varande ett skapadt
väsende är den till jorden sände ytterste Adam Gud
underordnad, men såsom den himmelska menniskan är
han den högre mensklighetens urbild och organiska
enhetspunkt, »församlingens hufvud» och »all skapelses
förstfödde». Om ock Paulus således i sin uppfattning
af Jesu personlighet ej frångår den allmänna judiska
föreställningen, att Messias skulle vara menniska, så
har han dock, genom att framställa honom såsom tillika
mensklighetens urbild, åt hans personlighet tillerkänt
en vida högre och mera omfattande betydelse, än som
inrymdes i den egentliga judekristendomens torftigare
kristologi, enligt hvilken Jesus ställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>