Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s minne: Carl XII vid Alt-Ranstadt, tidsbild af B. v. Beskow. Af R. M. Bowallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Om konung Karl XII:s minne.
Karl den Tolfte i Alt-ftanstadt. En tidsbild
af Bernh. von Beskow. (Senska Akademiens
Handlingar. 40:de delen).
Den lysande segern vid Narva förde med ens den
unge konung Karls hjelterykte öfver hela Europa,
och hans ära nådde sin höjd genom de stora bedrifter,
som derpå följde under nio segerrika år. Dock var det
icke endast den krigiska ärans glans som omstrålade
hans namn; hans stora personliga egenskaper, hans
blygsamhet, hans återhållsamhet, hans rena lefnad,
med ett ord hans sedliga storhet hade väckt beundran
hos både vänner och fiender och så befästat hans ära,
att den strålade lika klar äfven under de följande
olycksåren. Att han genom sådana egenskaper och sådana
bragder skulle väcka hänförelse hos sitt eget folk är
lätt att förstå, särdeles som detta folk icke alldeles
oförtjent plägar prisas för sin tillgifvenhet för
sina konungar. Och stor var verkligen folkets kärlek
till den unge högsinte konungen och utomordentlig den
makt, hvarmed han herrskade i dess hjerta. Sällan
har ett folks uthållighet och hängifvenhet blifvit
så hårdt pröfvade som det svenska folkets under det
sednare skiftet af hans regering, då lyckan vände
honom ryggen och lika ihärdigt tillintetgjorde
han ansträngningar, som hon förut krönte dem med
framgång. Det fanns en tid då kriot och missnöje
började låta höra sig; Rådet, som styrde i konungens
namn under hans långa frånvaro i fjer-ran land, möttes
af idel motsträfvighet. Det uträttade ej mycket, kunde
måhända ej heller uträtta allt hvad konungen fordrade,
men ursäktade alltid sin overksamhet med anföranden
af de hopade olyckorna, den stora folkbristen och
den allmänna fattigdomen, hvilket allt utmålades
i de bjertaste färger, såsom då det heter i. ett
rådets bref till konungen år 1713, att riket ej kunde
annorlunda anses än som en kropp, hvars raestasenor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
