Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s minne: Carl XII vid Alt-Ranstadt, tidsbild af B. v. Beskow. Af R. M. Bowallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
hans egna bref i väsentlig mön att afslöja hans
karakter, tanke- och handlingssätt, hvaröfver
de sprida mycken belysning. De förete nemligen
dessa bref, särdeles de från senare hälften af hans
regering, öfvertygande bevis på hans skarpsinne och
statsmarmablick, hans ovanliga sjelf beherrskning,
hans utomordentliga ömhet mot sina närmaste;
men derjemte röja å andra sidan hans förtroliga
skrifvelser till några af hans krigskamrater, såsom
Rehnsköld och Magnus Stenbock, skrifna under de första
krigsåren, i någon mån den förvildande inflytelse,
som ett långvarigt fältlif tyvärr alltid utöfvar,
och som äfven män af sådan sedlig styrka som Karl XII
icke helt och hållet lära kunna undgå. Yi äro ense med
den vördnadsvärde författaren derom att den hårdhet,
för att icke säga känslolöshet, som röjer sig i några
bland de af Loenbom utgifna brefven till Eehnsköld, är
rakt stridande mot den ädle konungens vanliga sätt att
tänka och känna och väl kan leda till tvifvel om deras
beskaffenhet. Men då ej tillräckliga yttre kriterier
finnas för att underkänna hufvud-skrifternas äkthet,
torde innehållets bisterhet snarast böra till-skrifvas
krigslifvets förvildande inverkan. Den som på grund af
dylika om hårdhet vittnande uttryck vill döma konung
Karl bor ej förbise, att ifrågavarande bref voro
ögonblickets foster, förtroliga meddelanden i hast
gifna och säkerligen aldrig afsedda att lända till
bokstaflig efterrättelse. All erfarenhet, äfven vårt
tidehvarfs, visar för öfrigt att krigets så kallade
rätt är våldets makt; stridslarmet nedtystar lagens
röst, beklagiigtvis ofta äfven mensklighetens.
Bland de mest innehållsrika och i vetenskapligt
afseende mest vigtiga räkna vi den lO.de bilagan:
«Stod Karl XII såsom konung efter eller före sin
tid?« hvari författaren betraktat konung Karl såsom
statsman, främjare af fredliga yrken och be-fordrare
af det inre statskickets ombildning och derjemte såsom
beskyddare och kännare af vetenskap och konst. Om
ock de taflor författaren här upprullar icke förete
ett förut alldeles ok än d t innehåll, så måste
dock erkännas, att många af de omständigheter som
framdragas äro alltför litet kända och icke förut
blifvit föremål för så mycken uppmärksamhet som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
