Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
och evangeliske, sina kyrkors beskyddare och kämpar-
från beskyddare blefvo de herrar, och den beskyddade
kyrkan blef herr-skande. Först skulle furstarne
tillse, att ingen förhindrade evan-gelii predikan,
sedan skulle de förhindra att något annat än
luthersk tro och evangelium blefve predikadt, och
i sammanhang dermed togo de sig rätt att sjelfva
besörja om luthersk predikan, luthersk tro och
lutherskt lefverne. Så gick det i Tyskland till att
furstarne blefvo kyrkans hufvud och biskopar, och att
inom kort de lutherska kyrkorna i ordets egentliga
mening voro statskyrkor.
Den Svenska kyrkan undslapp något längre denna
farliga metamorphos; hela det 17:de århundradet
företer skådespelet af ett ideligt köpslagande mellan
kyrka och stat, och icke förr än vid dess slut kan
man säga, att Svenska kyrkan förlorat sin frihet och
själfständighet och blifvit eri statens institution.
Det var dock temligen naturligt, att detta slutligen
skulle inträffa, ty det tillstånd som herrskade under
det 17:de århundradet var icke fullt naturligt. Kyrkan
var beskyddad, men ville icke erkänna sig såsom
beherrskad; hon hade monopol på religionen, men ville
icke för någon göra räkenskap för sitt fögderi; hon
hyllade gerna den satsen, att staten för Guds ära och
sin egen välfärd måste undertrycka hvarje annan kyrka
utom den allena saliggörande, lutherska, och att det
verldsliga regementet sålunda skulle befatta sig med
det andliga; men hon ville icke erkänna staten som
kyrka eller sammanblanda ande-ligt och verldsligt
regemente. Häri låg en motsägelse som förr eller
senare måste få sin lösning, antingen så att staten
och kyrkan upplöste sitt förbund, eller också så
att staten drog ut sina slutsatser af de uppställda
grundsatserna. När nu monopol-grundsatsen efter tidens
hela anda icke kunde öfvergifvas, och när så Carl
XI på densamma tillämpade sin statsrättsliga logik,
så var det gifvet, att allt hvad Iludbeck engång
tänkte om stat och kyrka af honom skulle få sin
grundliga vederläggning.
Det starka skyddet från statens sida och de exklusiva
privilegierna hade efter den sista kampen mot
katholicismen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
