- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
237

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

envisa och i det hela segerrika motstånd mot den
annars så oböjlige Karl hänvisar tydligt på ett
stort kapital af styrka, hvilket också mycket riktigt
förslog att upprätthålla hennes sjelf-ständighet långt
fram i det kommande seklet. Hennes uppträdande såsom
en rent politisk makt under dessa skickelsedigra
år var också en stödjepunkt för sjelfständighet,
såvidt som der-igenom presteståndets rent politiska
betydenhet var stadgad. Kyrkans frihet var derigenom
förknippad med ständernas frihet i gemen och ett
slags skyddsvärn sålunda vunnet å ena sidan mot
konungamakten, å den andra mot aristokratien,
ett skyddsvärn som också bestod jemnt sålänge som
»ständerfrihet» respekterades.

Men i sjelfva denna slags styrka låg en svaghet. Vid
denna kyrkans och presterskapets större politiska
betydenhet framträdde nemligen allt klarare och
bestämdare kyrkans sammansmältning med det borgerliga
samhället. Och så låg den tanken nära till hands,
att kyrkan vore till för statens skull, vore en
statens institution och ingenting annat. Hvarföre
undfick kyrkan af staten privilegier och skydd mot
andra religionssamfund, ej sällan t. o. m. underhåll,
om icke derföre att staten i denna kyrka såg sig
sjelf såsom verkande för religionen, likasom den genom
domaremyndigheten verkade för rätten, genom krigshären
för landets försvar. Och hvarföre skulle då staten i
denna enda verksamhetsart icke hafva samma befogenhet
som i de andra? Hvarföre skulle icke enhet, ordning
och kraftiga kontroller äfven på kyrkans område kunna
af statsmakten införas och upprätthållas?

Ingalunda, svarade biskoparne, ty kyrkans frihet
skulle derigenom försvinna och en cresareopapia
träda i stället för en papo-cflesariam. Och häruti
hade de otvifvelaktigt rätt. Finge staten helt och
hållet öfvertaga kyrkans ledning, så skulle kyrkans
verksamhet helt och hållet förvandlas från hvad den
borde vara till en verldslig polisverksamhet: det var
otvifvelaktigt denna riktiga aning som utgjorde det
förnuftiga i biskoparnes envisa protest mot politiske
personers deltagande i kyrkostyrelsen. Genom sitt
motstånd mot inrättandet af consistoriuni generale

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free