Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
uträttade de dock så mycket, att de under ett halft
århundrade fördröjde kyrkans fullkomliga uppgående
i staten. Man har understundom vid bedömandet af
denna strid velat kasta en förhatlig skugga på
presterskapet, såsom de der endast af hierarkiskt
intresse velat förhindra lekmännen sdeltagande
i vården af kyrkans angelägenheter, och å andra
sidan upphöjt de af dem bekämpade förslagen
såsom syftande till en friare, mindre hierarkisk
kyrkoförfattning. Otvifvelaktigt har man dock härvid
något missförstått sanningen, ty det lekmännens
deltagande i kyrkostyrelsen som i förslagen åsyftades
var ingalunda en stipulntion till förmån för hvad
vi nu mena med kyrklig frihet. Striden gällde helt
enkelt: hierarkisk eller byråkratisk kyrkostyrelse,
och vid närmare eftertanke torde man erkänna den
hierarkiska riktningen såsom den vid detta tillfälle
jemförelsevis mera berättigade. Men å andra sidan hade
också statsmännens yrkande ett slags berättigande:
det var t. o. m. följdriktigare. Kyrkans enhet borde
väl icke beträffa blott dess trosbekännelse, utan
äfven dess styrelse; kyrkans ordning borde väl icke
blott upprätthållas genom straff mot kättare, utan
äfven genom uppsigt öfver dess embetsmän. Ville man
hafva full säkerhet för det saliggörande machineriets
rätt ordentliga verksamhet, så måste det väl vara
nödigt att från ofvan leda dess gång. Och enär dess
rätta verksamhet var af sådan betydelse för staten,
så kunde detta ordnande och denna ledning ej blifva
kyrkans ensak allena, ty då kunde en ny slags Sankt
Peters kjortel snart varda staten till förfång. En
enhetlig, fullkomligt sjelf-ständig kyrkostyrelse
kunde staten för sin egen skull ej tåla inorn sig. En
enhetlig statskyrkostyrelse af kyrkan, kunde åter
kyrkan för sin egen skull icke tåla öfver sig. Men
en söndrad och oordnad kyrkostyrelse kunde hvarken
kyrka eller stat med sina nuvarande anspråk på enhet
och ordning anse helsosam. Så stod man vacklande och
oviss mellan olika önskningar och sträfvanden, allt
under det man var ense om grundsatsen af statens och
kyrkans förening, och det enda sättet att förlikas
var att förblifva vid det gamla, obestämda och oklara
förhållandet mellan de båda samhällena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
