- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
244

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk kyrkoliteratur: L. A. Anjou: Svenska kyrkans Historia; P. Hanngren: De synkretist. stridigheterna i Sverige; O. Beckman: Försök till Svensk Psalmhistoria; P. Hanselli: Vitterhetsarbeten af Svenska författare D. VII; C. A. Cornelius: Handbok i Svenska kyrkans historia; C. W. Skarstedt: Handbok i Svensk kyrkohistoria D. I. Af Hans Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

testantism, som ett olijelpligt återfall till en
af Luther öfver-vunnen ståndpunkt. Men vi betvifla
liögligen både att Luther skulle hafva erkänt en
sådan uppfattning af sig sjelf, och att en sådan
åskådning af den lutherska orthodoxiens tidehvarf
är fullt rättfärdig och sann. Luther var ingalunda
någon blott förnekande, utan i fullaste mått äfven en
försäkrande ande; hans tro var personligt lif, och
i samma mön som denna tro, hvilken han predikade ut
af sitt eget inre, hade ett positivt innehåll, måste
den också naturligen sträfva att utbilda sig till en
troslära. Ty det oeftergifliga menskliga behofvet af
klarhet kan aldrig, ej ens på det religiösa området,
stanna vid blott känsla och aning, det måste med
nödvändighet sträfva till be-begripande. Denna uppgift
var det nu Luthers efterföljare hade att fylla. Och
de fyllde den med ett nit som stundom gick öfver alla
gränser, som stundom hotade sjelfva grundprincipen
med förstöring. Men principen bevisade sig dock vara
så mäktig, att den icke kunde förstöras eller fullt
bortskymmas af töcknen. Det behöfdes blott att nya,
ursprungligt lefvande andar åter fattade den i sin
sanning, så måste kyrkan ånyo erkänna dess makt
och hennes räddning låg och ligger ännu i detta
erkännande.

Det var, såsom redan är antydt, det rent theoretiska
momentet i troslifvet, som den senare orthodoxien
tog sig före att hufvudsakligen betona och deraf
framgick hela dess svaghet. Den hade först utgått
från det fullt rigtiga erkännandet, att tron är
icke blott känsla utan äfven vetande, och att
dess förnuftiga innehåll sålunda måste i begrepp
bestämmas, för att icke öf-vergå till oförnuft och
okristlighet. Men den slog derifrån snart öfver uti
ett oriktigt misskännande af trons ännu vigtigare
praktiska moment, och då nu härmed förband sig dess
uppfattning af begreppet kyrka, så framgingo deraf
något förvridna läror både om kyrkan och om tron,
ömsesidigt betingande hvarandra.

Luther hade i det menskliga subjektet och i det
innersta af personligheten funnit det religiösa
lifvets medelpunkt, då han lärde, att icke
af gerningarne, utan af tron varder menniskan
rättfärdig. Han hade dermed upplöst en kyrka som
byggts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free