- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
262

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

262

sansa oss efter den plötsliga omstÖrtningen, vända
åter till varubytet. Bort ginge äfven de s. k. oädla,
men derföre icke mindre vigtiga metallerna och med
dem mycket, som gifvit vårt lif prydnad, nästan
allt, som utgör den nuvarande bildningens materiela
häfstänger. Ingen bok kunde tryckas af brist på
metalltyper, och man kunde icke återgå till de
första boktryckarnes sed att snida typer af trä,
ty knifbladet var försvunnet ur skaftet. Ingen åker
kunde nödtorftigt skötas, ty plogbil och lie och allt
annat, som behöfdes, funnes ej mer. Intet träd kunde
utan svårighet fällas, när yxan var förlorad, intet
villebråd beqvämligen dödas, då vapnen försvunnit. Den
som blifvit van vid maschinerna förstår ej, huru
man kunnat berga sig dem förutan. Huru skall man då
hjelpa sig utan metaller? Man har talat om det för
menskligheten tryckande och besmittande i vår odling
och yrkat på ett återvändande till naturfolkens
sorgfria, lyckliga, oskuldsfulla lif! Kanske hade
dock en hvar känt sig något handfallen, om metallerna
försvunnit och således drömmen blifvit verklighet.

Det vore icke så lätt att plötsligen vända åter
till natur-lifvet. Utvecklingen af vår odling har
varit en fortgående andens seger öfver naturen och i
sammanhang dermed ett allt-jemt fortsatt afvänjande
från henne. Under det vår inre syn blifvit skärpt
och vår ande vant sig att svinga i högre rymder,
har kroppens öga blifvit skummare, och vi märka
icke, kunna icke aflocka naturen hennes hemligheter,
som naturfolken känna och bruka i sitt medvetslöst
förtroliga, barnsliga umgänge med henne. Beröfvad
sin nuvarande odlings hjelpmedel, vore den bildade
menniskan till ytterlighet värnlös och detta icke
allenast mot yttre våld. Det faller sig svårt att
vid uppgifvandet af den en gång vunna ståndpunkten
icke låta återgången blifva ett fall, i det de lägre,
de djuriska krafterna och begären göra sig gällande
på bekostnad af andens kraf. Det finnes i närheten
af Malacca, djupt in i skogen, en by af förfallna
hyddor med qvinnor, som göra intet, och med män,
som icke äro bättre, en usel, vanskaplig befolkning,
vissnad i förtid, nästan utan familjelif, utan minnen,
men med namn, som fordom glänste vid sidan af Vasco
de Gamas och Albuquerques.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free