Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
foglar och fiskar i mängd, hajar och rockor, delfiner
och hvalfiskarnes förelöpare, krokodiler, sköldpaddor
och ormar utmärka den tidens fauna. Man märker bäst
på molluskerna, huru utvecklingen alltmera närmar
sig våra dagar.
Då kom helt plötsligt ett afbrott. Huru och hvarföre? Is täckte de ur hafvet uppstigna höjderna,
väldiga glacierer utbredde sig vida och sänkte sig
mot hafvet, liknande dem, som våra sjöfarande varsna
å Grönlands kuster. Våra bygder höljdes af en väldig
glacier, som skrapat fåror i våra klippor och fört
från Skandinaviens berg klippblock långt, långt ut i
verlden. Kring Alperna lägrade sig andra ismassor,
som i söder badade sin fot i hafvet, der nu Piemonts
och Lombardiets slätter bära skördar, och som gingo i
norr till Jura. Det var en hård tid för allt lefvande.
Isarne börja försvinna , kölden minskas. Hvar dröjde
lifvet under istidens fasor? Det är många frågor,
som återstå att besvaras, innan detta ämne blir fullt
klart. Det vissa är, att faunan efter istiden är en
fortsättning af faunan före istiden, ehuru något mera
liknande vår tids.
Hvilka voro väl de djur, som den tiden vistades i
de trakter, hvilka i våra dagar kallas det nordliga
Frankrike ? Renen, norra Skandinaviens djur, finna
vi der, elgen och Irlands nu utdöda jättehjort
ströfvade kring uti skogarne. Hästen, bison, ur-
och muskusoxen - den senare nu inhemsk i de nordliga
delarne af Canada - lefde der jemte björnar, hyenor
och tigrar, lika nutidens, fast tillhörande andra
arter. Tvenne arter af noshörningar rörde sig, der
det nuvarande Picardie ligger. Flodhästen badade sin
otympliga kropp i Sommes böljor - jag ber om ursäkt
för anakronismen, jag vet icke hvad namn floden då bar
- och på stranden gick den väldige mammuth, af sin
dubbla hårbeklädnad skyddad för den icke obetydliga
svalheten i klimatet. Bland alla dessa djur rör sig
och i denna vrå af verlden lefver - menniskan.
Man har funnit hennes redskap. Men det är ett annat
fynd, som bringar oss ändå närmare det menskliga
hos den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
