Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
tidens menniskor. Vid Aurignac i departementet
Haute-Garonne, fann inan en bergshåla, hvars öppning
tillslöts af en stor flat, upprest stenhäll. Nedrasad
jord hade i årtusenden gömt ingången, som upptäcktes
år 1852, hvarefter Lartet undersökte platsen år
1860. Utanför hålans dörrsten fann han ett kol-
och asklager af sju tums tjocklek och ungefär
sex eller sju qvadrat-fa ra närs utsträckning. I
askan lågo rödbrända stycken af sandsten, hvilka
hvilade på en jemn fläck af kalkklippans yta; de
måste hafva bildat härden. Dylik sandsten finnes å
dalens andra sida. Uti och närmast öfver kollagret
fann han hundratals flintredskap eller vapen af de
vanliga formerna, deri-bland flintspånor i mängd,
och dessutom ett mångfacetteradt flintstycke,
af hvilket spånor tydligen afslagits, samt en
knäck-sten. Derjemte fann han der flere redskap af
rendjurshorn, såsom pilar utan hullingar, samt af
ett hårdt rådjurs ben en pryl. Innanför dörrhällen
hade man funnit leraningar af icke mindre än 17
menniskor jemte redskap, men skeletten hade genast
tagits derifrån och jordats på Aurignacs kyrkogård,
der det vid Lartets ankomst icke var möjligt att
återfinna dem och draga de vetenskapliga slutsatserna
af hufvudskålens form o. s. v. I och utanför grottan
anträffades en stor mängd ben af hålbjörn, gräfsvin,
håltiger, vildkatt, hålhyenor, varg, räf, noshörning,
häst, svin, elg, irländsk jättehjort, rådjur, ren och
bison. Men det var den skilnaden mellan dessa ben,
att de, som lågo inne i hålan, voro alldeles oskadade
och flere åtminstone tillhörde djur, som hade blifvit
hela inlagda till de döda, hvaremot somliga utom hålan
voro skadade af eld, alla merg-förande klufna för
mergens borttagande, och dessutom voro deras lösare
delar bortgnagde af rofdjur, som hade kalasat der
efter menniskorna.
Hvad allt detta är, kan utan svårighet inses. Derinne
i hålan voro de döda, liggande eller sittande, med
vapen vid sidan och med djur hos sig, af hvilkas
kött de kunde nära sig, när de vaknade å de vida
jagtmarkerna i det andra lifvet. Derute höllo de
efterlefvande sitt graföl, till minne af dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
