Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
hvilade i det tysta. Det är längesedan dessa
efterlefvande gingo att slumra den långa sömnen och
det vardt tyst på den plats, der deras klagan öfver
döden ljudit. Efter seklers förlopp äro de komna åter
att vittna för forskningens pröfvande domstol. Hvilka
voro de? När lefde de? Dessa frågor äro till den
grad af intresse, att man gjort många försök att
besvara dem, och tidsuppgifterna sluta allesamman på
mycket höga siffror. Beräkningsgrunderna äro osäkra,
mycket osäkra, och vi torde göra bäst i att nöja
oss rned vissheten, att dessa menni-skor lefde för
lång tid sedan och under förhållanden, i hvilka
man icke väntat sig finna vårt slägte. Och hvilka
voro de? Kraniologerna hafva tvistat om betydelsen
af de få mennisko-skallar, som blifvit funne, af
hvilka isynnerhet en, anträffad i Neanderthal nära
Diisseldorf, särskildt blifvit framhållen som bevis
för dessa tidiga menniskors nära frändskap, hvad
kroppen beträffar, med aporna. Det finnes intet, som
angifver, af hvilken ålder denna skalle är, som väcker
förvåning genom sitt abnorma utseende, hvilket liknar
idiotens. Facta äro för få och jemförelserna för
knapphändiga för att ännu fälla något domslut. Det är
en olycka, att i många fall kraniologerna hafva så få
exemplar att lägga till grund för sina undersökningar,
hvilket ofta gifver osäkerhet åt deras påståenden.
Om det icke är oss möjligt att säga hvilka dessa
menni-skor voro, få vi nöja oss med att ana deras
lefnadssätt. Deras slag af sten verktyg voro icke
många, hvilket, äfven om hvart fick tjena flere
ändamål, antyder få behof. De torde dessutom, såsom
Nya Hollands invånare, ofta och med fördel användt trä
af hårdare slag till vapen och verktyg. Väldiga voro i
sanning de djurverldens jättar bland hvilka de lefde,
men man måste beundra menniskans förmåga, att icke
allenast hålla sig vid lif ibland dem, utan äfven att
fälla dem, om icke på annat sätt, genom list. På trän
var tillgången säkerligen stor, och för att tända
eld hade dessa menniskor utan tvifvel samma utväg,
som så många andra s. k. vildar - att gnida tven-ne
trädstycken af olika hårdhet mot hvarandra. De torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
