Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Vi kunna, med de upplysningar dessa fynd lemna,
sluta till förhållandena under likartade stenåldrar.
Pålbyggaren var rik på verktyg och händig i
deras förfärdigande. Han tillhögg sin flinta, och
sedan han huggit, slipade han henne. Sir Lubbock
öfvervar en gång undersökningen af pålbygnaderna vid
Wauwyl i kantonen Luzern och under det han var der,
fann man fyra mindre stenyxor, en pilspets, fyratio
flintspånor, femton råa stenharnmare, åtta brynstenar,
trettiotre slungstenar (?), åtta redskap af ben
och tvenne af trä, dessutom många ben och en stor
mängd skärfvor af lerkärl. Dessa voro väl i allmänhet
groft gjorda liksom krukorna från renåldern. Från den
föregående tiden har man inga fullt säkra lergodsfynd.
Af stort intresse hafva pålbygnadsfyriden varit,
bland annat emedan de visa, hur stenåldersmenniskor
åtminstone stundom fästat sina redskap vid
skaften. Man har funnit små flint-yxor, fastade i
skaft af hora eller ben; i allmänhet äro arbetade
bensaker vanligare i de schweiziska fynden än i
vår yngre stenålders grafvar. Man har dessutom
funnit flätverk af vidjor, förmodligen hörande
till husen, samt stycken af kläder, förfärdigade af
lin eller halm. Skinnen voro icke längre den enda
beklädnaden. Till allt detta kommer, att de som bygde
på pålar i Schweiz’ sjöar, icke fingo flinta till
sina redskap i närmaste grannskap, utan från andra
sidan Jura, hvilket vittnar om en temligen liflig
byteshandel. Ännu tydligare vittnesbörd om en sådan
har man i fynd af en Medelhafskorall och af bernsten,
vare sig denna senare kommit från Medelhafvet eller
från Östersjön, samt slutligen af nefrit, en grön
stenart, som ännu icke uppdagats i naturligt skick
hitom Asien. Detta tillbytaride af andra orters
produkter antyder dock icke ensamt en högre grad af
odling. Ett smycke, som lenmas eskimoerna å Amerikas
ostkust, lär ganska snart kunna leta sig fram till
Stilla Hafvets strand.
Denna grupp inom stenåldern utmärkes således genom
den slipade flintan. Detta antyder visserligen ett
ganska vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
