Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
nu nås i de vatten, som skölja stranden, å hvilken
de gamla af skrädena ligga, ja man har bland dessa
funnit vid Östersjön talrika skal af ostran, som nu
icke lefver i dess alltför söta vatten. Det torde
således vara längesedan dessa högar bildades. Derför
tala benen. Man finner visserligen bland dem sådana,
som tillhöra våra dagars bekanta, sillen, torsken,
flundran, ålen, tjädern, ankan, gåsen, deri vilda
svanen, vargen, mårderi, uttern, delfmen, skälen,
bäfvern m. fl., men äfven lem-ningar af hjort, rådjur
och vildsvin, som hunnit försvinna i senare tider,
samt qvarlefvor af uroxen, som längesedan försvunnit
från Skandinavien, och af den otympliga fogeln Alca
inpen-nis, som nu eger en tillflykt endast uppåt
Nordkap, der jä-garne icke hunnit utrota de sista
individerna. Nittiosju procent af alla benen "tillhöra
enligt Steenstrup hjorten, rådjuret och vildsvinet.
Djurverlden är således af deri beskaffenhet,
att vi berättigas anställa en jemförelse mellan
pålbygnadernas stenålder och afskrädeshögames. Men
hvilken skilnad! Pålbyggarne hade hunnit
nästan sä långt som ett stenåldersfolk hinner,
afskrä-deshögarnas folk står ganska lågt, högre
visserligen än hålbjörnens samtida, men knappast
högre än renålderns menniskor i det nuvarande
Frankrike. Pålbyggarne lifnärde sig icke allenast rned
jagt och fiske, utan de hade äfven flere husdjur och
idkade Åkerbruk, de stodo således tvenrie trappsteg
uppöfver sina samtida i Norden, som endast hade hunden
till husdjur - tvenne vidunderligt höga trappsteg.
Ifall fynd i afskrädeshögame af enstaka föremål,
hörande till ett bättre arbetande folk, bekräfta
sig, finna vi i dessa fynd vittnen om en beröring
mellan Nordens äldre och yngre stenbrukande
befolkning. Det kom nemligen till våra n. v. bygder
en stenålders-starn, som hunnit höjdpunkten af sin
kulturperiods utveckling. Det finnes intet land i
Europa, som kan uppvisa större och finare arbetade
stenredskap, vare sig för fredens eller krigets
värf, än Skandinavien, hufvudsakligen Danmark och
södra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
