Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern i Forntiden: Nilsson: Skandinaviska Nordens urinvånare. - Le Hon: L'homme fossile en Europe. - Lubbock: Prehistoric times. - Tyler: Researches into the early history of mankind. - Lartet and Christy: Reliquiæ Aqquitanicæ. - Desor: Les palafittes. - Worsaae: Om Tvedelingen af Steenalderen. - Grewingk: Das Steinalter der Oztseeprovinzen. - Holmberg: Förteckningar och afbildningar af Finska fornlemningar. - B. E. Hildebrand: Berättelser om antiqvariska undersökningar i Westergötland 1863. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Det är en sak, som är ganska viss, nemligen att
man ingenstädes i Europa varsnat en öfvergång från
stenåldern till den närmast följande metallåldern,
bronzens. Jag vill visst icke bestrida, att man någon
gång funnit stensaker och bronz-saker tillsammans,
men detta vittnar endast om ett yttre sammanträffande,
icke om en organisk utveckling, som röjer sig först
i svaga försök, sedan i säkrare steg, till sist i
en fulländad odling af högre art. Som ett exempel
vill jag nämna, att i Sverige äro de bäst arbetade
bronzsakerna de äldsta, således följde den tid, då
man bäst arbetade bronzen, alldeles uppå den tid, då
man icke kände bronzen eller någon enda metall. Der
finnes ingen öfvergång, och förhållandena i andra
länder intyga detsamma, ehuru detta icke är af alla
uppmärksammadt. Antagandet att stenåldersfolket eller
rättare folken ännu lefva qvar som de olika ländernas
nuvarande inbyggare, måste således förfalla.
Såsom redan blifvit nämndt, hafva de europeiska
folkens häfder intet att förtälja om den tid,
då man icke hade metaller, utan i deras ställe
använde stenen. Den tiden och dess menniskor
äro således förhistoriska och följaktligen -
namnlösa. Kraniologien kan aldrig komma längre, äfven
efter fortsatta undersökningar, än till att sätta
stenåldersfolken i närheten af den eller den gruppen,
men kan naturligtvis lika litet som fornforskningen
gifva namn, när alla lefvande röster och alla
skrifna urkunder tiga. Således namnlöse! Jag vet
väl, att många icke vilja nöja sig med detta utslag,
såsom varande alltför skeptiskt. Gerna medgifves,
att jag kunde behöfva bättre känna redan framlagda
materialier, och att jag hoppas mycket af kommande
upptäckter, men dessa upptäckter måste då blifva
literära*). För öfrigt, är det en sådan olycka att
*) Jag vill icke inlåta mig på försöken att ur
ett folks sägner, fortplantade ur mun i mun och
under tidernas lopp förökade eller förkortade eller
nydiktadc, hemta upplysningar i denna sak. Tillfället
till hypotheser är stort, oeh jag tror, att de
tillfällen äro få, då man ieke kan till hvar och
en säga lika väl ja som nej. Visshet gifva dessa
undersökningar icke, endast mer eller mindre grad
af sannolikhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
