Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk Literatur: A. A. Afzelius: Svenska folkets Sagohäfder. Af H. Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
drägt, det har med all säkerhet sin rot deri, att så
många af våra författare förbisett det äkta folkeliga,
som vi ega. Just hos hr Afzelius skulle man vänta att
firma det, men man söker det förgäfves. Han skulle för
oss vara, ehuru på ett annat område, hvad Asbjörnsen
blifvit for Norge. Men han är det icke. Och vi kunna
dock få en Asbjörnsen, ty det rika stoffet ligger och
väntar på sin bearbetning; vi behöfva honom, och någon
gång skola vi hafva honom, så visst som hos oss finnes
öga och sinne för det naturliga och ursprungliga.
På tal örn smak vore väl ock något att säga om hr
Afzelii fantasi såsom er o ti s era n de, enär man
nästan till öfvermått i hans arbete möter mycket
långa och något sötaktiga tirader om älskande, både
«de som förgås af qval« och «de som haroligt«, om
bröllop och barnsöl och annat dylikt, som kan tjena
till förherr-ligande af det gudomliga budet «varer
fruktsamme och föröker eder« etc.
Men vigtigare är att taga i skärskådande hr Afzelii
fantasi såsom politiserande, enär det är såsom sådan
den inger oss de största betänkligheterna, särdeles
vid nu sistutkomna del af hans arbete. Den tid,
han här fått att behandla, de händelser, han här har
att berätta, äro i sanning sådana, att det för deras
riktiga uppfattande framförallt behöfves det varsamma
lugnet och den sansade opartiskheten. Synpunkterna
måste väljas högt öfver partilidelser och utom håll
för ännu fortverkande fördomar eller sympathier, ty
eljest löper man fara att genom en skef belysning
förvrida den verklighet, man tecknar. Men hr
Afzelius är såsom häfdetecknare hvarken lugn eller
opartisk. Och huru skulle han kunna vara det, då hans
politiska synpunkter äro sådana, som de angifvas på
hvarje sida af hans arbete? Han har i allmänhet lätt
att elda upp sig till ytterlig beundran eller till
ytterlig ovilja gentemot historiska personligheter,
och hans känslor gifva sig då luft i omdömen och
skildringar, hvilka oftast väcka till den undrande
frågan: huru vet förf. allt detta? Hvem gaf honom
lof och rätt att på detta sätt tolka handlingar och
öppna hjertan? Ar icke detta att bedraga menniskor
med föregifven kunskap om förborgade ting?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
