Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk Literatur: A. A. Afzelius: Svenska folkets Sagohäfder. Af H. Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
för steg släpa med sig en hop medregenter eller så
kallade Råd, gamla gubbar, som oftast rådlösa äro
och städse hålla honom i rocken.«
Den som så tänker om en konungs helighet och om
otill-börligheten af hvarje annan vilja än den
konungsliga, han kan naturligtvis icke mer än på
ett sätt yttra sig om Karl den elfte, hans regering
och hans person. Också finna vi verkligen denne
konung härstädes så skildrad, att man för idel
ljus knappt ser någon bild alls. Han är en herre
med de all-rahögsta fullkomligheter; genomgår man
de upprepade loforden och särskildt erinrar sig
de nyssnämnda yttrandena om helighet och allmakt,
så fela honom ej många af de egenskaper, som vår
katekes tillägger Gud den allsmäktige. I alla
lifvets förhållanden , i sina regeringshandlingar
och i sitt enskilda lefver-ne är han utan vank och
lyte; allt hvad han gjort är rätt, och allt hvad han
sagt eller skrifvit är skönt och förträffligt. Hr
Afzelius följer honom med förtjusning, har alltid
ett beundrande ord att yttra om de obetydligaste
handlingar, finner rörande bevis på huslighet och
familjekärlek i den märkliga omständigheten, att han
som andra meriniskor ätit smultron tillsammans med
sin drottning, och är till och med mycket fägnad af
att se honom något för mycket beskänkt rida hem från
Arboga ölkäl-lare. Konungen är den förträffligaste
make; han har aldrig låtit den ringaste försumlighet
eller köld mot sin gemål komma sig till last; de som
så sagt hafva endast förtalat. Han är också i högsta
måtto konungslig i hela sitt väsen, han lider alls
icke af folkskygghet; de som så sagt hafva af idel
elakhet beljugit honom. Hans- tjenare hafva också
utan gensägelse de förträffligaste egenskaper; Bengt
Oxenstjerna t. ex. är en «fol-kets och Konungens man
och förstår sin tid«, då deremot Axel Oxenstjerna,
som man kallat stor, endast var ^Adelns och icke
folkets raan«.
Och Reduktionen slutligen, hvars resultat af hr
Afzelius så angifves, att genom 1680 års beslut
«fick den Skånska Birkrätten - Borgrätten (sic) -
som lemnade borgherren rätt öfver hans tjenares hand
och hals, sin bane«, denna märkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
