- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
304

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk Literatur: A. A. Afzelius: Svenska folkets Sagohäfder. Af H. Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

tilldragelse, om hvilken förf. vidare yttrar, att den
var en direkt verkan af «Guds Ande i Heliga-manna
samfund«, orsakad deraf, att man ända från konung
Gustaf Wasas tid så ifrigt läste och begrundade
bibeln; - denna tilldragelse omtalas naturligtvis,
och detta med rätta, som ett storverk af Karl den
elfte. Men att samme Konung dervid skulle hafva
visat någon hårdhet eller någon gång låtit orättvisa
komma sig till last - ingalunda. Hr Afzelius är så
viss på sin sak, att han ganska skarpt bannar dem,
som vågat säga något sådant. Och skulle någon vilja
hafva bevis på motsatsen, så må han blott läsa
hr Afzelii berättelser om den odrägliga stanken,
som mötte Karl den elfte i grefvinnan de la Gardies
förmak, och om presten Kjerrulfs belöning, då han
för sina efterkommande fick arfsrätt till Wessige
pastorat. Med dessa tvenne vittnesbörd vill Hr
Afzelius hafva bevisat, att konungen både hade
stort skäl att vara hård vid sin reduktion (hvilken
stränghet förf. dock helst vill alldeles förneka),
och att han alltid med «utraärkt förstånd och godhet«
använde sin makt att förfoga öfver riket. Por öfrigt
behöfver hr Afzelius inga bevis; det är honom nog att
upphörligen förklara, att hos Karl den elfte fanns
idel godt, hos hans motståndare åter, aristokraterna,
idel uselhet och ondska.

I sanning, vi kunna ej gilla detta sätt att skildra en
mär-kelig tid och en märkelig man. Karl den elftes
personlighet behöfver man icke rädas för att se
i sitt sanna ljus, ty der blifva nog dagrar qvar,
äfven om en och annan slagskugga skulle förmörka
dragen. Och Karl den elftes tid tecknas ej heller
med sanning, om man framställer den såsom en tid, då
idel frid och välsignelse rådde, då den bortflyktade
rättvisan återvände och en hittills okänd frihet
eröfrades. Detta tide-hvarfs sanna gestalt är ännu
för oss insvept i ett rätt ogenomskinligt töcken, och
hr Afzelius har ej bortblåst det genom att deröfver
breda ett rosenskimmer. lleduktionens hemligheter
ligga ännu gömda i våra arkiver, och hr Afzelius
har ej uppdagat dessa genom att med ovilja afvisa
all tanke på rättmätigheten af den klagan deröfver
försports. Enväldets verkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free