Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literär-historiska skrifter: Svenska Akademiens Handlingar. Fyrtiondeförsta delen. - Grunddragen af Svenska Vitterhetens hsitoria af B. E. Malmström. Första delens senare häfte och andra delen. - Den Finsk-Svenska litteraturens utveckling af G. Lagus. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
tecken, gör hon det utan tvifvel bäst genom att,
såsom nu skett och sker, lemna sina för framtida
forskare värderika bidrag- till vår kultur-
och literatur-historia. Skulle man våga göra en
anmärkning, så ligger grunden till dennas giltighet
i institutionens egen natur och beskaffenhet. Då
nemligen hvarje inträdande ledamot är skyldig att tala
öfver sin föregångare, kan det svårligen undvikas,
att något smicker insmyger sig i sanningens plats, att
smink sättes i stället för den verkliga färgen, att
oratoriska fraser få tjena såsom skärmar att dölja det
apotheoserade föremålets menskliga svagheter. Härmed
inkommer i bilden något, som antingen måste injaga
misstroende hos eller förvilla en kommande tid,
då denna naturligtvis icke så noga kan känna,
huru pass sanningsälskande minnestalaren varit,
eller huru mycket hof m an ingått i hans väsen. Att
historien icke har något bruk för sådana literära
kavaljerer, behöfver icke påpekas; må det derför
vara oss en tröst, att dessa loftal, som antingen
smickra föremålet för dess egen skull, eller i formen
jaga efter blixtrande uttryck icke för föremålets,
utan för sin egen skull, blifvit allt mera sällsynta,
så att sanningen och saken sjelf allt klarare kommer
fram i den form, som är dess egna och naturliga drägt.
Till denna klass höra i det hela de fyra inträdestal,
som utgöra kärnan af Svenska Akademiens nu
föreliggande fyrtion-deförsta del. Särskildt torde
vi få påpeka de båda, som haft till ämne de tvenne
mäktigaste personligheterna, nemligen Ljunggrens öfver
Thomander och Kullbergs öfver Malmström. Om man i det
förra måste beundra den utsökta smaken i anordningen
och den konstnärliga smidigheten i uttrycket, hvilket
till och med någon gång har utseende af att vara
nästan alltför mycket valdt och utmejsladt för att
vara fullt naturligt, så anslår åter i det senare
framför allt ärligheten i teckningen, kraften i
färgen och kärleken i utförandet, och inan får deraf
en bild, som verkligen kan sägas likna sitt föremål,
och det icke minst i den sanningskärlek, som städse
framlyser i talarens lyckade bemödande att träffa den
rätta tonen. Samma enkelhet utmärker äfven Hildebrands
minne af Enberg och Melins af Börjes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
