Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Literär-historiska skrifter: Svenska Akademiens Handlingar. Fyrtiondeförsta delen. - Grunddragen af Svenska Vitterhetens hsitoria af B. E. Malmström. Första delens senare häfte och andra delen. - Den Finsk-Svenska litteraturens utveckling af G. Lagus. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
denna tid första gryningen spåras till en själfständig
finsk nationalitet, hvars centrum blef den förevigade
fosterlandsvännen Porthan, hvarpå slutligen i den
femte föreläsningen framställes den gustavianska
perioden med dess i Finland ringa poetiska glans,
tilldess den svenska literaturen i systerlandet med
Franzén vann sin första större poetiska seger. Dermed
afslutar förf. sin framställning och gör sig på
samma gång den frågan, om han genom dessa sina
studier lyckats bevisa möjligheten af den svenska
literaturens historia i Finland, eller med andra ord,
om de literaturalster, han samlat och granskat, kunna
fattas såsom verkliga värdemätare på nationens kultur,
samt om de sinsemellan hafva det sammanhang, att de
kunna anses bilda en utveckling. Af förf:s slutord, i
hvilka han ännu en gång korteligen sammanfattar gången
i och resultatet af sin framställning, blir dock hans
eget svar på denna fråga icke fullt klart. Förmodligen
vill han väl dermed säga, att ett sammanhang och en
utveckling verkligen finnas, hvilket redan af sig
sjelft bör vara klart, då det är medvetet menskligt
lif, som är en faktor med i slutresultatet. Alltså,
en historia har den finsk-svenska literaturen nog. Men
en annan fråga torde vara, om den före den finska
nationalitetskänslans sjelfständiga framträdande
är af en sådan betydelse, att den förtjenar sin
egen historia, skild från moderlandets, af hvars
literära utveckling den finsk-svenska dock, såsom
äfven förf. tydligt visar, endast och helt naturligt
är ett matt återsken. Imellertid kan den svenska
literaturhistorien ej annat än vara förf. tacksam, för
det att han samlat och ordnat denna glömda vitterhet,
hvilken dock alltid skall ega sin betydelse såsom
en del af det hela, hvarjemte man måste vara honom
tacksam äfven för den kärlek till och aktning för det
gamla moderlandet, som hos honom öfverallt framlyser,
äfven när han snärtar «det svenska öfvermodet« för
dess «sturska« ord, - en tacksamhet, som dock skulle
bli ännu större, om förf. med mera omhugsan, än nu
skett och, tyvärr, ofta sker i Finland, behandlat
det svenska språket, då detta numera ar det enda
föreningsbandet mellan tvenne folk, hvilka dock
under sexhundra år lärt sig att förstå hvarandra,
C. E. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
