Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: F. M. Franzéns Samlade Dikter. Första och andra häftet. - Dikter af B. E. Malmström. Fjerde upplagan. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
herrskadt, och ett sorgfrätt hjerta, manligen
undandoldt; - den ene ur fullaste hjerta och rikaste
erfarenhet sjungande om allt, hvad hemmet och
samlefnaden med de kära i dess skygd eger ljufligt
och vederqvickande, den andre i djupa, stundom
äfven hjertskärande toner utgjutande sin oändliga
saknad just af dessa renast menskliga känslor och
fröjder! Likväl mötas de båda motsatserna återigen
i den konstnärliga formen, ty den idylliska och
den elegiska stämningen ligga dock ej så långt
aflägsnade från hvarandra, som man möjligen skulle
tro. De härflyta nemligen båda från en mer eller
mindre starkt framträdande reaktion emot och längtan
ur ett tvunget och onaturligt tillstånd till ett
fritt och rent menskligt, blott med den skilnad,
att idyllen redan funnit fast botten i naturen eller
det menskliga lifvets enklaste förhållanden, medan
elegien kämpande och tårögd blickar tillbaka till det
Eden, som flytt och aldrig skall återvända. Men just
till följd af denna slägtskap i känslans ursprung
kunna äfven de båda stämningarna lätt öf-vergå i
hvarandra, och deri ligger grunden till den icke
sällan hos Franzén framqvällande elegiska tonen,
under det att hos Malmström det idylliska väl icke
saknas, men dock mera sällan framträder i sin renhet,
på grund af bristande försoning i känslans djup,
hvilket till och med haft till följd en stundom
frambrytande satirisk bitterhet, hvaraf den nya
upplagan lemnar åtminstone ett talande bevis. Men
äfven en sådan satirisk eller ironisk vändning är en
telning af samma rot, som alstrat idyllen och elegien,
nemligen af den inre missbelåtenhet med det bestående,
som i sin högsta form, då icke blott förståndet, utan
känsla och fantasi äro de bestämmande faktorerna,
då sorgen gäller icke något enskildt, utan hela
mensklig-heten, kallas humor.
Fråga vi nu, hvilken roten var till Franzéns idylliska
stämning, så ligger svaret till en del redan i det
ofvan anmälda finska arbetet om den finsk-svenska
literaturens utveckling, nemligen i den idylliska ton,
som i allmänhet och mest under föregående århundrade
samt början af detta genomgår den finsksvenska dikten,
till hvilken äfven Franzéns ungdoms-sånger höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
