Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: F. M. Franzéns Samlade Dikter. Första och andra häftet. - Dikter af B. E. Malmström. Fjerde upplagan. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
och denna idylliska ton var ett ovilkorligt och
naturligt uttryck af folkets i de tusen sjöarnes land
innerliga längtan efter det lugna lif, den fred och
ro, som landet hade förlorat under «stora ofredens«
dagar, och som sedan alltjemnt stördes, tilldess denna
evigt oroade lem af den stora svenska statskroppen
slutligen kom till sin efterlängtade idylliska ro
genom 1809 års våldsamma amputation. Från denna sida
betraktad, bildar Franzén den naturliga mellanlänken
mellan Creutz, som han sjelf så mästerligt besjungit,
och Runeberg, hvars enda i hans samlade dikter intagna
tillfällighetsstycke är egnadt åt Franzén. Det
kan icke nekas, att detta är en rad af ädla namn,
öfver hvilka Finland och Sverige på en gång kunna
vara stolta.
Man klagar öfver, att Franzén är föga läst och foga
känd i vårt land - och hvarför? Vi vilja försöka
att angifva en orsak. Den ligger enligt vårt
förmenande deri, att hans dikter ej varit fullt
ändamålsenligt redigerade. De åtta banden hafva
varit alltför dyrbara att blifva allmän egendom,
att blifva folkets tillhörighet, och dock är poesien
icke hvad hon skall vara, om hon icke äfven i yttre
måtto är tillgänglig för menige man. Få af vårt
lands skalder äro väl så egnade att träda in och vara
välkomna under äfven det ringaste tak som Franzén,
om åt hans visor bereddes en lämplig dr ägt i form
af en godt-köpsupplaga. Det är på detta sätt Tegnér
och Runeberg trängt in i folkmedvetandet, och vi tro
fullt och fast detsamma kunna ske med Franzén. De
stora upplagorna äro utan tvifvel nyttiga för samlarne
och vitterhetsforskarne, men de hafva tvenne stora
olägenheter. Först och främst blifva de genom sin
digerhet ej blott svårtillgängliga, utan äfven ofta
nästan afskräckan-de för den, som ej är man af facket;
och för det andra betraktas de äfven stundom såsom ett
slags literära magasin eller materialbodar, i hvilka
hvarenda, äfven den allra minsta och lumpnaste tanke
af en bortgången storhet - hvilken ju äfven kurmat
hafva sina svaga stunder - skall vederbörligen
sorteras, inregistreras och magasineras, för att
sedan kanske en gång i hvarje halfsekel af någon
vitterhetsforskare ånyo revideras och vädras samt
sedan läggas ned i sitt fack till en ny femtioårig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
