- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
318

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur: F. M. Franzéns Samlade Dikter. Första och andra häftet. - Dikter af B. E. Malmström. Fjerde upplagan. Af C. R. N.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

poetiskt uttryck af skaldens innerliga längtan «långt
bort från verldens larm« till den djupa skogens ro,
der «Sång och Saga» förtälja urgamla sägner, - således
ett uttryck äfven den af samma elegiska stämning,
som man öfverallt spårar hos skalden, här dessutom
förenad med en bestämdt idyllisk ton. Till slut
återstå «Enslighet« samt «Stilla, mitt hjerta«, hvilka
båda utan tvifvel härstamma från skaldens sista dagar,
öppnande för oss efterlefvande en hjertslitände blick
in i den kraftiga och imponerande personlighetens,
för profana ögon dolda, i ensliga stunder af oändliga
qval förtärda inre, - en blick, som måste fylla
hvar och en för menskligheten lågande själ med det
bittraste vemod, på samma gång hon också, gripen af
denna men-niskohjertats upplyftande tragik midt i
lifvets sorlande hvar-dagshvimmel, måste med skalden i
ödmjukhet böja sig under fadershanden, som straffar,
men äfven försonar. Eri aning om denna stundande
försoning uttalar sig klarast i samlingens sista dikt,
hvilken här såsom afslutning må i sin helhet meddelas:

Stilla, mitt hjerta! Snart hvilar du sött

Djupt i den ensliga mullen;

Ofta du yrat, men snart är du trött,

Längtar till grönskande kullen;

Der i de susande lindarnes frid

Snart du får slumra och bida din tid.

Troget du klappat - år ifrån år -

Fröjder och sorger mig delat:

Vållat mitt löje och vållat min tår,

Vållat min skuld, när jag felat.

Men om du bröt, du dock aldrig var kallt,

Glödde och stred - och led framför allt.

C. E. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free