Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges Folkskola: II. O. Eneroth: Folkskolan, dess ändamål, medel och verkningar. Af -ll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
frågan taga vi oss den friheten att i anledning häraf
tillägga ytterligare några ord.
Den storartade verksamhet som i våra dagar begynt
utvecklas för vår folkskola, måste naturligtvis
framkalla den ena frågan efter den andra. Den fråga,
som för vår förf. synes vara af största vigt och
intresse är den om skolans förhållande till kommunerna
och staten.
Det är godt, att en upplyst och kraftfull regering
tager ärendet om hand; den har dermed begynt ett
arbete, som kanske mer än något annat förtjenar
erkännande och tacksamhet, och det höfves hvarje
varm fosterlandsvän att med blicken fästad på det
stora målet önska välgång åt sträfvanden, hvilka
naturligtvis skola möta motstånd hos likgiltigheten,
trögheten och okunnigheten. Hvar och en som eger
någon kännedom om vårt lands sociala förhållanden
torde dertill inse, att detta regeringens arbete
är för verkets framgång oundvikligen nödvändigt;
hvar och en som känner våra seder och vanor vet,
att vårt folk för att sätta sig i gång behöfver
kraftig påstötning från konung och regering, der
det af gammalt lärt sig att se roten och upphofvet
till samhällsnyttig verksamhet. Det är nu engång så,
att den svenske bonden, om man ser honom i hans egen
hembygd, med orubblig envishet fasthåller vid fars och
farfars sed, att han med misstroende mottager förslag
till ändringar och förbättringar, att han ogerna gör
en uppoffring för vinnandet af nya syftemål, hvilkas
gagn han ofta ej ens önskar att inse. Men deremot
eger han en under århundraden rotfästad aktning för
det Konungsliga Majestätet, och hvad han afvi-sar
när det kommer soin råd från enskilde och herremän,
det lyder han, när det kommer som kungörelse och
befallning från konungen och hans tjenstemän.
Stödd på denna oförnekliga sanning, kan en svensk
regering med skäl för sig fordra stor befogenhet vid
folkskoleväsendets befrämjande. Den redan förefintliga
folkkarakteren kan - och bör derföre ock - begagnas
såsom hafstång för folkets egen utveckling, och
det skulle förråda ovishet att i ett land med våra
traditioner vilja bedrifva arbetet uteslutande
på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
