Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. Ljunggren: Bellman och Fredmans Epistlar, en studie. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
och individuella de än äro, dock derjemte innesluta
så allmänt menskliga drag och framför allt måla så
rent svenska typer, att de alltid skola begripas af
den, som har öga för lif och natur, för sanning och
verklighet. Men äfven om de till det bok-stafliga
innehållet skulle bli mer och mer svårbegripliga och
i alla detaljer behöfva kommenteras, så ega de dock
en sida, som alltid skall utöfva på svenska sinnen
en bestämdt gripande och hänförande, nästan demonisk
tjusning, och det är i och genom musiken.
Bellmans humor har visat, att vi svenskar äfven
kunna vara humorister, men vår svenska humor är,
såsom äfven han visat, af en egen art: den är
musikalisk. Den söker gerna brytningen mellan tragik
och komik i brytningen mellan ord och toner, mellan
den medvetna och omedvetna yttringen af känslolifvet,
i motsatsen mellan det öfverdådigt innehållet i versen
och den känslofulla melodien eller mellan de muntra
tonerna och ordens dofva, dystra klang. Och emedan
den humoristiska visan är den art af poesi, hvilken
bäst motsvarar vårt nationallynne och tilltalar
våra känslor, skall Bellman, huru gammalmodig han
för öfrigt må blifva, aldrig förgätas eller blifva
oförstådd af svenska hjertan. Ty denna humoristiska
visa är och blir dock den gyllne tråd, som genomgår
vår poetiska utveckling, i hvilken vi afgjordast
och klarast äro oss sjelfva, utan att hafva lånat
från andra håll; hon är den poetiska blomma, hvilken
lika enkelt och naturligt spirat upp på den svenska
literaturens mark, som den doftrika Linnsea under
barrskogens dunkla grenar. Hon är helt och hållet
vår, derför älskas hon af alla, - och hennes krona
är den Fredmanska episteln, derför är Bellman den
störste och den mest svenske af våra skalder. Derför
äro vi ock så ömtåliga om dessa na-tionalskatter,
icke blott så, att den, som vill nedsätta dem till
att vara intet annat än cyniska utbrott af ett rått
och förderf-vadt väsende, sårar oss i våra innersta
hjertrötter, utan äfven så, att vi icke gerna se dem
utförda på ett sätt, som icke är värdigt deras höga
poetiska rang. Vi äro, som bekant, mycket nogräknade
med den, som skall för oss tolka Bellman. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
