Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Isländska Literaturen. R. Keyser: Nordmændenes Literatur; N. M. Petersen: Bidrag till den Oldnordiske Literaturs Historie; Sv. Grundtvig: Om Nordens gamle Literatur; G. Vigfússon: Um Tímatal i Islendinga Sögum. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
genskap af Harald Hårfagers ombud, för att lägga
deras ö under Norges krona. Ständigt ansågo de sig
utgöra ett helt och de erkändes äfven derför af
nordens öfriga folk. Det föll icke en isländare in,
när han tillfrågades om sin nationalitet, att kalla
sig norrman. Isländing hade lika god burskap som
någonsin norrman eller svensk eller dansk.
Icke heller kunna vi godkänna benämningen fornnordisk,
emedan man vid begagnande af denna har svårt att
undvika det fel, från hvilket man icke kan frikänna
Petersen: att lemna, låt vara i form af bidrag,
en teckning af nordens forntidslite-ratur, men
sedan icke sysselsätta sig med annat än med Islands
bokliga skatter. Utan tvifvel har man rättighet
att kalla det gamla språket i norden med ett namn
fornnordiskt, äfven om det är temligen säkert,
att dialektolikheter förefunnos emellan orter
der nordmannastammen fanns oblandad och der deri
assimilerats med en tidigare götisk befolkning. Men
deraf följer icke, att literaturen bör hafva
detta omfattande namn; erfarenheten visar tvärtom,
att de olika folken ingalunda samtidigt fingo en
literatur, sorn kräfver en historisk behandling. Vill
man tala om en fornnordisk literatur, måste man i
denna inberäkna äfven Sveriges och Danmarks bidrag,
hvilka för den äldsta tiden äro så godt som inga, -
annars blir Norden i forntiden liktydigt med Island
eller med Island och Norge. Med en sådan bestämning
torde Sverige och Danmark lika litet kunna nöja
sig som Sverige och Norge kunna godkänna, att en i
Köpenhamn bosatt dansk nyligen utgifvit en History
of Scandinavia, som icke sysselsätter sig med annat
än Danmark,
Grundtvig föredrager benämningen »gammal nordisk»,
för att dermed beteckna medeltidsliteraturen,
då »fornnordisk» vanligen tages såsom
betecknande ett ännu äldre tidehvarf. Vi finna
naturligtvis »gammalnordisk» lika oegentligt som
»fornnordisk». Skulle vi det oaktadt göra mellan de
två namnen ett val, gifva vi vår röst åt benämningen
fornnordisk, emedan denna literatur står i så nära
sammanhang med den föregående hednatiden och å andra
sidan är så olik den egentliga medeltidsliteraturen,
som sedermera blomstrade i Sverige, Norge och
Danmark, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
