Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Isländska Literaturen. R. Keyser: Nordmændenes Literatur; N. M. Petersen: Bidrag till den Oldnordiske Literaturs Historie; Sv. Grundtvig: Om Nordens gamle Literatur; G. Vigfússon: Um Tímatal i Islendinga Sögum. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
icke är så rikt representerad på Island. Denna
literatur både kan och bör studeras så, att en
jemförelse anställes mellan de tre nordiska ländernas
bidrag, ty i denna ingå alla folken som ungefärligen
lika stora interessenter.
Till stöd för upptagande af benämningen Isländsk
vilja vi i största korthet påpeka de olika slagen af
literatur och deras rättmätiga anspråk på detta namn.
Det är inom denna literatur en gren. som måste af alla
betecknas såsom lika rent isländsk som örepublikens
lagbok, nämligen de sagor, som behandla uteslutande
eller nästan uteslutande isländska förhållanden,
och denna gren är så mycket märkligare, som den
torde sakna motsvarighet inom alla andra folks
literaturhistoria. Ur de äldsta tiderna har annars
gemen-ligen historien räddat föga mer än enstaka
konunganamn och minnet af några ofta ganska obetydliga
tilldragelser, som anknyta sig vid dem. Det första
århundradet inom Islands literaturhistoria - och
efter dess slut var den Isländska republiken fallen
och dess literaturs blomstring vissnade snart - eger
deremot att visa oss en stor rikedom af monografier,
grupperade kring enskilde stormän eller skildrande
hela slägters och bygders historia, så att vi kunna
sätta oss in i lifvets alla detaljer. Och icke nog
dermed. Äfven om de första af dessa försök vittna
om en viss svårighet att röra sig inom det literära
området, finnas andra, som i stilistisk förmåga, i
sammansättningens storhet och i de enskilda dragens
finhet tafla om priset med det bättre i hvarje
äldre literatur, ja uthärda en jemförelse äfven
med goda alster af nyare förfat ta re skåp. Men
äfven när dessa utmärkta egenskaper icke finnas så
utpräglade och hvilka än den annars kunna vara, man
finner i nästan alla en lefvande sanning, en naturlig
friskhet. Undantag härifrån äro de yngsta sagorna,
som blifvit uppskrufvade, must- och karakters-losa. De
äro icke mycket värda annat än ur historisk synpunkt
d. v. s. ingalunda som historiska källor, hvartill
de tyvärr blifvit använda, utan som anmärkningsvärda
och lärorika företeelser inom litteraturens historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
