Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Poesi. Beppo: Wallmoknoppar; R. v. Kræmer: Dikter; O. B. C.: Dikter och Berättelser. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
första tvenne, som begge, äfven i sin poesi, visa
sig vara krigsgudens söner, är bekant, om man också
ej kan neka redan
Ö Ö
" *
.>
vid första intrycket, att här. såsom så ofta,
originaliteten ge nom ensidig öfverdrifning af det
karakteristiska sprängt skönhetens former. Men
detta är också deras enda likhet, ty för öfrigt
äro de hvarandras skärande motsatser, - den förre
den hejdlösa fantasiens martyr, hvars bilder ofta
utgöra en upphetsad hjernas blodigaste och vildaste
hallucinationer, den senare framför allt den fasta
besinningens och det kombinerande omdömets man,
som ej gerna, då han är sig sjelf, säger ett ord
för mycket, utan med afsigt sammanpressar de stundom
nog sökta idéassociationerna i den kortaste och mest
pregnanta form, hvadan uttrycket ibland som ett godt
tändnålsgevär i blixt på blixt träffar pricken,
ibland åter genom sin gåtolikhet förpuffar som en
klickande knallhatt utan att tända.
Att »Beppo» jemte sin excentricitet egde verkligt
geni, är obestridligt, ty huru skulle man annars kunna
förklara den rent af elektriska verkan af hans poesi
på en hel generation? Och få torde de vara, hvilka
räkna de första åren af fyratiotalet till sin ungdom
och ej måste erkänna, att de på ett sällsamt sätt
hänfördes af de stundom bländande, ofta gräsliga,
alltid egendomliga taflor, som upprullades af den
outtröttlige sv ärm aren för lifvet i dess allra
friast obundna och vildast trotsiga former. Det låg i
detta upprorsskri mot tidens tomhet, i denna protest
mot lifvets och poesiens konventionella mattighet en
ton af samma förförande klang som i det Schillerska
ungdomsdramats bekanta: »in tyrannos!», en klang,
som satte alla unga hjertan i klappning. Och nekas
kan icke, att i de stycken, som klarast uttrycka
»Beppos» individualitet, till hvilka man främst torde
kunna räkna »Hussaren Iliego», »Doemorierne» samt
»Tonnerre», ligger en fantasikraft och en färgglöd
samt vid sidan af den oförnekliga råheten äfven en
lyftning och en storhet, hvilka måste hänföra hvar
och en, som icke trångbröstadt fäster sig blott vid
bristen på mått och harmonie, utan kan tränga genom
skalet och känna hjertslagen af en verkligt poetisk
genius bakom den blodiga vapenrocken. Eller hvem
minnes icke i den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
