Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Poesi. Beppo: Wallmoknoppar; R. v. Kræmer: Dikter; O. B. C.: Dikter och Berättelser. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
hvad som härvid i viss mön hos den sakkunnige måste
väcka undran är, att förf. ej underkastat de antika
plastiska former frän Horatius, hvilka han gerna
använder, ett noggrannare studium , alldenstund ej
en enda af dem, och allra minst de sap-phiska och
alkaiska versarterna, äro riktigt behandlade. En
sanning är, att ingen i vårt land - och knappt inom
den moderna literaturen - gör eller gjort detta
fullkomligt, och dock bidrager iakttagandet af de
visserligen svåra reglerna oändligt att höja formens
skönhet; åtminstone känna vi ingen skald mer än
tysken August von Plåten, som förstått hemligheten
i denna verskonst och vetat att införlifva den med
moderna språkformer. Förf. må med- stolthet säga,
att han icke diktat »efter något slags recept»,
men vill han utsträcka detta uttrycks betydelse ända
till försummande af de tekniska lagar, som gälla för
poesien liksom för hvarje konst, då står han på en
falsk grund, hvilken är synnerligt farlig derför,
att den gifvit och gifver dilettantismen, som är
poesiens och konstens dödande ogräs, ett alltför
lämpligt fotfäste till frodig utbredning.
Att O. B C., författare till »Dikter och Berättelser»,
hör till dilettanternas tal, är tydligt af två
orsaker: först och främst hans lätthet att handtera
formen , utan att dock ega någon rätt insigt i dess
konstnärliga betydelse, hvilket för den sakkunnige
blir klart vid en blick på t. ex. »Sjömannens sång»
och isynnerhet »Dvergkullen» m. fl. i föreliggande
samling, - samt vidare hans fullkomliga brist på allt
slags egendomlighet, alldenstund han eger hundra
bröder och systrar i Apollo, hvilka framträdt med
lika dödfödda foster som detta, knappt mäktiga att
förskaffa sig en stunds skenlif genom lån af bilder,
ämnen och uttryck från vår föregående literatur. De
båda berättelserna »Drömmen» samt »Slutet godt,
allting godt» äro visserligen ganska lifligt
berättade, men likna - isynnerhet den senare - mera
en farce för en sraåtheater iin en skizzerad novell,
d. v. s. äro mera gjorda upptåg än enkla händelser ur
lifvet. Men om likväl dessa genom en viss ungdomlig
raskhet i tonen utgöra medaljens framsida, så bildas
frånsidan otvifvel-aktigt af de »Dikter», som föregå
berättelserna. Ty dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
