Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
Alltsedan Wiiickchnarm för något mer än hundra år
sedan återupptäckte antiken, åtminstone theoretiskt,
liksom Thorvald-sen i början af detta århundrade
kan sägas hafva gjort detsamma praktiskt, har deri
plastiska konsten utöfvat ett mer eller mindre
starkt inflytande på bestämningen af de estlietiska
begreppen. Isynnerhet var detta inflytande starkt
inom den esthetiska skola, hvars berättigade
uppträdande mot nyromantikens förvillelser och
öfverdrifter skaffade henne ett stort och vidsträckt
inflytande först inom theoriens eget hemland,
Tyskland, sedan inom Danmark genom Heiberg, vidare
inom Frankrike och Italien, särdeles i Neapel, och
äfven i vårt fädernesland, - nemligen den Hegelska,
hvars förnämsta målsman i denna stund är den berömde
Yischer i Ziirich. För denna skola blef i motsats mot
nyromantikens måttlöshet och sjelfsvåld den grekiska
plastiken den tongifvande konsten, det plastiska
idealet upphöjdes till rang af skönhetsidealet sjelft,
den plastiska formen eller den af rummet begränsade
gestalten gjordes till uttryck för form i egentlig
och eminent mening. Men nu hade redan samtidigt med
Winckelmanns uppträdande Lessing i sin »Laokoon»,
föranledd af tidens falska uppfattning af poesien
såsom en målning i ord och måleriet såsom en stum
poesi, skilt konsterna åt i tvenne bestämdt olika
grupper, nemligen å ena sidan dem, som rörde sig
med bilder i rummet, och å andra sidan dem, hvilkas
föremål voro handlingar eller rörelser i tiden: på
samma sätt som det rmnea en rumform eller i inskränkt
mening plastisk form, så finnes det äfven en tidsform,
eftersom ruin och tid äro de gifna formerna för den
faktiska verkligheten. Intet under derför, att den
Hegelska skolan, hvars opposition drifvit henne till
ensidighet, skulle i sin ordning väcka motsägelse. Och
hvarifrån skulle denna komma? Målsmännen för
tidsformens och tidskonsternas berättigande inom
esthetiken kunde ej gerna utgå från någon annan
konst änden, som i egentligaste mening är vår tids
tillhörighet, och som klarast uttrycker tidsformens
natur och beskaffenhet, nemligen musiken; och ehuru
oppositionen ursprungligen utgick från Her-bart, som
var nordtysk och blef Kants efterträdare i Königsberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
