- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1867 /
458

(1867) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

458

nar, eller åtminstone bör stanna, i öga eller öra,
utan fortplantar sig genom dem till det inre sinnet,
till fantasien och skönhetskänslan och sätter hela
vår inre verld i rörelse, lika litet ligger också
naturligtvis det skönas harmoni blott i harmonien
mellan den sinliga företeelsens, i rummet eller tiden
for oss framträdande lemmar, utan denna företeelse,
denna bild är återspeglingen af det inre, andliga
och eviga, och harmonien i bilden, som möter vårt
Öga eller öra, är intet annat än reflexen af den
osynliga inre skönhet, hvars aning fyller vår själ
med outsägliga känslor och pekar på något med vårt
eget innersta väsende beslägtadt, när vi njuta af ett
äkta konstverk. Alltså: om skönheten består i harmoni,
hvarom väl alla äro öfverens, kan denna harmoni icke
gerna bestå i öfverensstämmelse mellan väsen och
fenomen, andligt och sinligt, inre och yttre, ty denna
öfverensstämmelse visar sig, om man ser rätt på saken,
helt enkelt vara ett oundgängligt vilkor för, att
skönheten öfverhufvud skall bli för oss uppfattlig och
tillgänglig. Om jag ställer A och B emot hvarandra,
det förra som väsendet, det senare som fenomenet, så
är skönheten icke öfver-ensstämmelsen mellan A och B,
utan skönheten ligger närmast för oss i B ensamt,
men då B är en afspegling af A, som är det eviga
och bestående, så ligger skönheten ursprungligen i A
ensamt; nu kunna vi i allmänhet icke förnimma A utan
genom B, derför är öfverensstämmelscn mellan A och B
ett nödvändigt vilkor för, att den inre skönheten i
A skall bli för oss tillgänglig, men skönhetens väsen
ligger icke deri. Och hvad är A? Väsendet, idéen, huru
jag vill kalla det, eller helst lifvet, det konkreta,
individuella, organiskt och harmoniskt lefvande,
som öfverallt inom skapelsen mer eller mindre klart
blickar oss till möte, äfven der, hvarest vi äro vana
att se död och förgängelse. Men öfverallt, der lif
finnes, är äfven skönhet, åtminstone till möjligheten;
om blott lifvet får komma fram och utveckla sig
oförhindradt och klart, så antager det en gestalt,
i hvilken formen är uttryck för den grad af harmoni,
hvaraf det inre, dolda lifvet är mäktigt, ty-ju högre
lif desto högre skönhet, eller åtminstone desto mera
möjlighet till skön form,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid67/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free