Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om betydelsen af uttrycken idealism och realism inom poesi och konst. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
den högsta och mest sublimerade idealitet, der idéen
redan står på gränsen af eller till och med öfvergått
till det abstrakta begreppet, gifves naturligtvis
en oändlig kedja af olika uppfattningar, den ena
mera idealistisk, den andra mera realistisk. Vi
vilja betrakta något närmare ytterpunkterna och
midten af denna utvecklingskedja. A den ena sidan
står den nämnda härmningen af naturföremålet
.med alla dess enskildheter och tillfälligheter,
der idealiseringen är ingen, om ej densamma som i
fotografens camera, nemligen att det dock blott är
ytan, skenet, bilden af föremålen, som återgifves:
det är detta man kallar naturalism, och denna
naturaliska uppfattning och framställning gifver
sig tydligen tillkänna i ett sätt eller maner,
hvilket ej såsom andra framställningsarter hedras
med namnet stil, ty stil innebär alltid någon grad
af verklig idealisering. A den motsatta sidan står
den uppfattning, som från den verkliga företeelsen
bortstrukit allt karakteristiskt och individuellt, som
af den konkreta gestalten sålunda blott bibehållit
liksom ett allmänt schema, men så allmänt, att
ingen verklig själ kan bo deri, hvarför äfven ofta
ett begrepp blifvit satt i lifvets ställe: det är
detta man kallar falsk idealism eller formalism,
der idealiseringen går ända till karakterslöshet och
abstraktion, der allegorien och personifikationen
spela hufvudrollen, der stilen blifvit allt’ till
den grad, att den nämnda schematiska formbehandlingen
fått namn efter den och kallas med ett häfdvun-riet
uttryck stilisering, ett uttryck, som står i bestämd
motsats till deri naturalistiska behandlingen och i
allmänhet är betecknande för en afgjordt idealistisk
uppfattning och framställning. Och midten? Ja, den är
höjd-eller jemnvigts-punkten, der ideellt och reellt
fullt genomtränga hvarandra, der det stilistiska
och det naturalistiska behandlingssättet mötas, der
enhet och mångfald äro lika mäktiga, der idealism
och realism sammansmälta till uttryckande af en och
samma sak, den punkt der| Phidias och Homerus, Rafael
och Shakspeare, Göthe och Beethoven stå, den punkt,
som alltid betecknat en kulmination i mensklighetens
esthetiska utveckling. Är det idealism eller realism,
som utgör kännemärket härför? Ingendera, och dock
begge, beroende på, från hvilken sida man ser saken;
men så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
