Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen. (Efter "Dansk Maanedsskrift". Af Cand. Mag. G. Brandes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Och hvilket intresse är det då, som leder hans val
just till dessa ämnen, hvad är det, som så drager
hans själ med slägtskapens makt till sig? Skulle
vi ej här kunna återfinna polemikern? Finnes det
ett ord, som i korthet och på pricken betecknar
Ibsens valspråk, så är det dessa aforistiska ord ur
Kierkegaards »Enten-Eller»: »Låd Andre klage över
ät Tiden er ond, jeg klager över, ät den er ussel;
thi den er uden Li-denskab. Menniskenes Tanker ere
tynde og skröbelige som Kniplingspiger. Deres Hjertes
Tanker ere for usle til ät v«re syndige». Kastar man
en blick tillbaka öfver hans ungdomsverk med dessa
ord för ögonen, då finner man en ledtråd äfven der,
hvarest ingen tycktes kunna finnas, och spår af
ursprunglighet äfven på sådana punkter, der detta
spår tycktes vara alldeles utplånadt. Visserligen
efterliknar Ibsen i »Gildet paa Solhoug» Hertz, väl är
hans Margit blott den senares Ragnhild; men är figuren
som efterlikning blek och svag, så är den dock,
absolut betraktad, af en helt annan malm än figuren
hos Hertz, mera hård, mera vild, mindre qvinna. En
nutidens qvinna, som älskade i förtviflan, skulle
känna sig mera dragen till Ragnhild än till Margit;
ty Margit står der som ett tecken för denna qvinna,
att hon, läsarinnan, är ett barn af en försvagad
tid, utan lidelsens mod och konseqvens, förlorad i
halfhet. Hvarför griper alltså Ibsen tillbaka till
Völsungasagans vilda tragik och storartade skräck,
som han blott ofrivilligt och medelst ett missgrepp
förminskar, i det han nedsätter sagans heroer till
menniskor från den senare forntiden? Jo, för att hålla
fram denna bild för nutiden, för att skämma ut denna
slägt genom att visa den förfädrens hela storhet,
lidelsen, som utan hänsyn till höger eller venster
lössläppt far åstad emot sitt mål, stoltheten och
styrkan, som är nidsk på ord, som tiger och handlar,
tiger och lider, tiger och dör, dessa viljor af jern,
dessa hjerta n af guld, dessa dåd, som ej tusen år
hafva bragt i glömska. - Sen Eder i spegeln! -
Storhet, styrka, lidelsens, viljans och den af
lidelsen burna viljans styrka, det är idealet för
denna skald, liksom för de öfriga senast framkomna
norska skalderna; men detta ideal framställer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
