Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Ibsen. (Efter "Dansk Maanedsskrift". Af Cand. Mag. G. Brandes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
»Jeg er en Kongsarm», säger han, »kanhoeride et
Kongshoved ogsaa, men Hakon er den hele Konge».
Örn Hakon gäller raka motsatsen. Han är icke
klyftigare än biskopen, icke djerfvare än Skule,
men dock är han den störste mannen. Ty hvem är den
störste mannen? »Den modigaste», säger höfdingen;
»den mest troende», säger presten; men det är
ingendera af dem, förklarar biskop Nicolas: »Den
lykke-lig st e M and er den störste Mand». Och
sådan är Hakon. All* ting trifves för honom. »Föier
ikke Alting sig til det Eedste, naar det gjgelder
ham? Selv Bonden mrerker det; han siger, ät Traeerne
boer togange Frugt og Fugiene ruger j&g to Gange
hver Sommer, mens Hakon er Konge. Vermelandsbygden,
som han brrendte og hsergede, den staaer og lyser
med tömrede Huse igjen, og alle Akre svinger tungt
för Vinden», etc. (Kongs-Emnerne sid. 44.) Hvilken
Aladdin! Och dock är han något mycket mera, något
helt annat än Aladdin; ett halft århundrade ligger
mellan honom och den förste, Öhlenschlägers. Han är
mera än lyckans segersälla älskling, hvars önskan är
ett med uppfyllelsen, och hvars fordringar alltid
åtlydas. Han är också något förutan lyckan, något
som är starkare och högre än lyckan, och som derför
lyfter honom öfver Aladdin. Detta något kunna vi
ännu så l ange beteckna såsom rätten. Hatten är icke
hemmastadd i Aladdins sfer; när Aladdin har rätt,
så är det blott, emedan han ej kan hafva orätt. Ett
så reflekte-radt, så menskligt, så verkligt begrepp
som rätten kan icke sättas i något förhållande
till honom, som utgör medelpunkten i sagans lätta,
fantastiska v af. Men i Kongs-Emrierne stå vi på
historisk grund och hafva verklighetens mark under
fötterna. Sinnet för det historiska har i våra dagar
aflöst den närmast förflutna tidens böjelse för det
symboliskt ideala, l ör-kärleken för det sedligt
stränga (stundom äfven för det ensidigt gudliga) har
tagit arf efter skörihetsdyrkan; deltagandet har vändt
sig från tankebilden till handlingens lif. Lycka -
det är blott den naturliga lifsåskådningen, rätt -
det är i ett enda ord den moraliska. Derför är det
en så oändligt skarpsinnig, så svindlande djup replik
i stycket, den, i hvilken af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
